Tider av förändring

Har gått ett tag sedan sista inlägget och om sanningen ska fram så har tankarna varit på andra håll än åt cykel senaste tiden. Den 16 maj blev jag nämligen far till en liten tjej som ska heta Märta. Detta är alltså orsaken till att jag uteblev från Billingeracet. Hur som helst är känslan underbar och jag är övertygad om att jag går stärkt ur detta trots lite färre timmar på cykeln, i alla fall för en tid.

Märta, två veckor ung

Lite cyklat har det dock blivit:
Kinnekulleloppet:
Var anmäld i elitklassen. Elva gånger skulle högkullen passeras och det faktum att jag inte sovit i mer än entimmasintervaller sista veckan gjorde att det kändes lite ovisst hur man skulle stå sig i konkurrensen. Fick dock en fin känsla första gången uppför vilket gjorde att jag gick med i en liten farthöjning redan efter kanske 10 minuter. Vi blev 6-7 gubbar som lösgjorde sig från övriga fältet. Någon tappade andra gången uppför, men på det hela taget gick det lugnt och fint och samarbetet flöt bra. Med närmare halva loppet kört bryggade en Team-Trek åkare upp till oss, vilket gjorde att de blev tre med samma färg på tröjan. Detta gillades inte av alla och samarbetet byttes ut mot stöt å bök. Någonstans här börjar sylten sina i limporna och resten av loppet är lite som en diffus gröt. Vad jag kommer ihåg är att jag på drygt ett varv rasar som en gråsten genom fältet från spets till sistagruppen. Tror det var på åttonde varvet, men jag vet inte... Benen krampar som besatta och jag fruktar att behöva bryta trots att det inte återstår mer än något varv av tävlingen. Lyckligtvis gör Jansberger och Johan en superinsats för mig som förser mig med nya flaskor och glada tillrop och när jag får syn på Therese och Märta på toppen av backen får jag lite nya krafter som gör att jag lyckas gneta mig i mål. Jag rullar över mållinjen som 27:a, helt färdig. Stort tack till Jansberger för hjälpen med lagning. Ovärderligt!
Några bilder från loppet, lånade från www.cyclesport.se:

Jag ber om att få återkomma med en rapport från vårt klubbmästerskap och med lite hur framtiden ser ut på tävlingsfronten.

Vad händer?

Lite glest med tävlingar för tillfället men cyklat har jag ändå sedan senaste inlägget. Förra helgen var det Evalds demodagar. Mycket glada människor och trots lite svajigt väder så var stämningen på topp hela helgen. På lördagen gled jag runt på småvägarna kring Kinnekulle på en Specialized Venge S-Works, utrustad med Dura Ace Di2. By far den brutalaste smalhjuling jag åkt på och trots att mitt hjärta klappar för italienska växelkomponenter kunde jag inte annat än imponeras av Di2:an. Söndagen avnjöts i solsken runt Kinnekulleleden på en nästan lika grym hoj, nämligen min S-Works 29er. Helt underbar dag på torra, fina stigar i trevligt sällskap. Det går tydligen få ut något ur cykelintresset utan att tävla, konstigt va?

Den här veckan har främst ägnats åt spåren uppe på Billingen. "Åttan" var så gott som kruttorr i början på veckan så då fick man passa på att lägga några varv. I morgon ska delar av teamet genrepa inför lördagens batalj, dvs vi ska gneta oss runt hela Långa Billingeracet. Hoppas bara vi hittar nere i Stöpaskogen...

Inför LBR

Igår fick jag och Johan en guidad tur av sista loopen på Långa Billingeracet. Böna från Skövde CK var vår värd och han visade sig ha järnkoll på stigarna nere i Stöpaskogen. Kortfattat kan man säga att SCK har gjort ett kanonjobb! Massor av sköna, "flowiga" stigar, lagom knix och inte så farligt med surhål. Nu återstår bara att se om vi hittar runt själva nästa gång... Tack för en fin tur Björn!

Snabb-Johan med en snabb-S-works anno 2012

1:a majloppet i Kvänum

Första gången jag besökte Kvänum och Oltorp för att köra 1a majloppet var 1998 om inte minnet sviker mig. Jag tävlade i klassen p13-14 och jag vill minnas att jag bröt efter ett varv. Jag har alltid haft det svårt att få till det riktigt här och så även i år. Efter ett par uppvärmningsvarv där ben och cykel visade sig lira fint var det dags för start. Blev lite tajt direkt efter starten och i stället för att slå av och tappa en placering höll jag i för fullt och gav mig den på att få plats. Tyvärr var jag inte ensam att resonera så och jag hamnade lite i en buske, fick slita ur foten ur pedalen och tappade ett helt gäng placeringar. Väl ute på banan blev det lite missar i stressen att kapa positioner och en tung "duns" på sadeln resulterade i att den sjönk en knapp decimeter. Resterande tre och ett halvt varv fick alltså köras stående eller försiktigt sittandes med knäna i höjd med öronen. Förmodligen hade jag tjänat på att stanna vid varvningen och höjt stolpen men det ska mycket till innan man hoppar av cykeln när det är race... Jag rullade i mål som 10a.