Svårt å få till det på crossen

I helgen har jag varit nere i Lund och hälsat på min bror och passade också på att köra cup-tävlingen i Kristianstad. Formen kändes relativt god trots minimal träning och allmän dekadens så det var med viss tillförsikt jag ställde mig på startlinjen ihop med övriga "superklassare". Jag fick en riktigt hygglig start och kom iväg som 7-8. Kapade ett par placeringar ganska omgående och satt snart ihop med tät-kvartetten. Allt var frid och fröjd och jag tyckte mig ha koll på läget när jag plötsligt, i ett igångdrag med händerna djupt i bocken, går i en elak grop och framhjulspunkan är ett faktum. Fan. Jag förbannar att jag inte fått med mig några reservhjul till depån och jag rullar mot varvningen för att bryta. Dock ser jag att det står några deltagare från prestigeklassen i depån och plockar åt sig sina hjul efter deras race så jag gör helt enkelt en rövare och frågar om någon har ett hjul att låna ut. Hedersmedborgaren Pontus "Pumpen" Johansson från Cykloteket racing-team räcker mig ett hjul och räddar därmed min dag. Stort tack! Väl uppe i sadeln igen hade jag tappat tillräckligt med både tid och placeringar för att fortfarande ha chans på en tätplacering, men det var ingen idé att hänga läpp för det. Därmed gasades det för allt vad jag var värd och jag plockade nog ett tiotal placeringar innan det blev dags för målgång. Jag slutade sjua, 39 sekunder efter segraren. OK med tanke på omständigheterna men ändå surt då jag verkligen hade ben för en bättre placering. Men sådan är sporten och det är bara på'et igen nästa gång!

Liten uppdatering i höstmörkret

Inläggen här på bloggen duggar, om möjligt, ännu glesare än träningspassen för tillfället. Jag försöker hålla igång med ett och annat kortare träningspass, antingen iförd löpardojjor eller på crossen. Har verkligen fastnat för det här med CX, trots att det antagligen är den cykelgren jag har absolut sämst fallenhet för. Troligtvis är det för att jag har en så grym cykel och för att vi har så kul tillsammans i teamet ute på tävlingarna.

Bifogar en bild från Sunne på två tävlingsriggar. Resultatlistan därifrån får en att vilja gråta men bortsett från det hade vi en fin dag i Värmland.

Kumlacrossen

Igår var det dags för Kmulacrossen. Den tredje deltävlingen i cx-cupen och den första för teamet som igår presenterades utav mig, Johan och Karl. Moralen var hög i bussen på vägen dit och trots att vi alla dragit ned radikalt på träningen så hade vi förhoppningar om goda resultat. Med banan provkörd kunde vi konstatera att den bjöd på partier som skulle gynna oss alla, dvs både en del knixiga kurvor och några tungkörda slaktar-rakor. Enda smolket i glädjebägaren var att vi tvingades starta längst bak och hade således 50 man framför oss. Vi placerade oss i utkanten av statfållan i förhoppning om att kunna plocka 50 placeringar i ett svep fram till första kurvan. Tyvärr var det fler som hade samma plan och jag fick en usel start. Jag chansade vilt i de första kurvorna och lyckades kapa åt mig en ansenlig mängd placeringar men tyvärr laddade jag lite väl hårt i en utförskörning med en feldoserad kurva där framhjulet valde att följa tangentens riktning och jag fick en ganska rejäl åktur på ändan. Väl uppe i sadeln igen var jag nere på kanske trettionde plats igen och det var bara att återuppta jagandet... Jag slet för allt vad jag var värd men lyckades aldrig få någon kontakt med täten. Jag korsade mållinjen som åtta. Inte godkänt men det var ett kul race och jag vet att jag kan göra mycket bättre. Nästa helg då jäklar! Min Focus cross fungerade dessutom helt perfekt. Riktigt kul!

Gör som vanligt och hoppas på att återkomma med lite bilder från arrangemanget.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Slut på MTB-säsongen

Igår gick årets sista MTB-race av stapeln, Vista Mountain. Vi var ett tämligen digert gäng som iklätt oss KIF's tävlingsdräkt för att göra upp i den så prestigefyllda sport-klassen. Banan var trevlig som vanligt och de trettio minuterna som tävlingen tog räckte för att benen skulle hinna bli trötta.

Det här var också sista gången som jag åkte på min Stumpjumper. Lite vemodigt kändes det att lämna ifrån sig den men jag hoppas att den nya ägaren blir lika nöjd med den som jag har varit!

Närmast väntar lite CX-race. Nästa lördag väntar en drabbning i Kumla och troligtvis kommer större delen av teamet att deltaga. Kommer bli kul!

Intressanta sulor

Jag hart alltid haft lite problem med smärtor i fötterna vid distanspass. Efter 3-4 timmar brukar det börja värka bakom stortåleden för att sedan sprida sig ut i foten. Min förhoppning är att dessa ska vara lösningen på mitt problem:

Sulor från Fi'zi:k, formgjutna exakt efter min fot. Förhoppningen är att dessa ska fördela trycket jämnare under foten så jag slipper punktbelastningar och den värk som då uppstår. 699:- kostar de inklusive "bakning" och det är verkligen en överkomlig summa om man slipper ha ont i fötterna. Ring och snacka med Stefan på Cykeldistribution om ni vill veta mer. Jag lär återkomma i ämnet när jag testat dem.

Vränga lunga i Istrum

Idag har jag tränat ihop med Skara-Johan på hans "hemmabana" i Istrum. Fullt ös i en timme blev det och jag tror att vi båda var ganska möra när vi satte oss i bilarna för att åka hem. Fick även möjligheten att testa Johans Roval-hjul mot slutet av passet. Jäklar vilken skillnad jag upplevde! Lätta hjul är ju som bekant a och o på alla cyklar men jag har aldrig känt en sådan här markant förbättring. Nästa år blir det lätta hjul!

Focus cross-race 2011

Lite bilder från gårdagen batalj i Tidan:

Starten har gått

Enda backen blev tämligen svårforcerad mot slutet

Trampatrampa

Trött

Mycket trött till och med

En bild på min favorit-supporter: Minna Jansberger

Bild stulen från Sääv's blogg. Vältajmad!

CX

Förr om åren har jag tyckt att CX varit en inte så särskilt lockande företeelse. Dels har man varit igång en hel säsong så motivationen för att vränga lungorna har börjat avta. Dels har det inte sett så roligt ut att kana runt i en gyttjepöl på en racer försedd med lite bredare däck. I år är det dock annorlunda. Tävlingsmotivationen finns kvar, antagligen mest på grund av att vi har så kul med teamet när vi är ute på race och när dessutom Evalds och Cykeldistribution gjorde det möjligt för mig att förvärva den här guldklimpen så var det klappat och klart att det kommer bli ett knippe CX-lopp körda under hösten.

Så igår var det då dags för den årliga drabbningen i Tidan, det vill säga Focus Cross Race. Fint väder hade vi men de mängder med regn som kommit under veckan skulle göra banan rejält kladdig visade det sig. Sammanlagt var vi knappa trettiotalet till start i den "stora" klassen (Elit, Veteran och damer). Jag fick en bra start och kom iväg strax bakom A. Blomqvist och favoriten Flockhart. I första kurvan dök Skara-Johan om oss alla tre på innern så jag var såldes iväg som fyra. Tempot var lite lugnt och avvaktande det första varvet så jag kastade i dyngen och gick förbi mina konkurrenter. Som väntat blev jag knappa varvet senare passerad av mina två svåraste konkurrenter men nu var i varje fall fältet ordentligt utsträckt. Placeringen höll sig sedan in i mål och jag kunde korsa mållinjen som trea. Johan, sin vana trogen, gjorde strössel av sina mottävlare i veteranklassen. Stort grattis!

Det var ett kul race och cykeln fungerade klanderfritt. Oväntat bra grepp och det var inte en enda kurva där det gick på "svaj". Av- och påstigning är inte min starka sida men jag hoppas på att förbättra detta under säsongen. Vad som gjorde tävlingen än mer rolig var den fantastiska support jag fick utmed banan  från bland andra Therese, Per M och mor och far samt Jansberger med dottern Minna. Glada tillrop och hjälp med reservhjul och lagning gjorde det klart lättare att plocka ur det som fanns i kroppen denna dag. Jag vet att det togs en hel del bilder under och efter tävlingen så jag ber att få återkomma med dem senare.

Dagen avrundades i Cykeldistributions lokaler där Stefan först presenterade lite av nästa års nyheter och därefter bjöd på mat. Focus modellprogram ser otroligt starkt ut och mycket pekar på att jag kommer ha en tysk mellan benen nästa år på långloppen. Mer om det senare.

Söndag

Söndag visade sig vara lika med regn och rusk. Som tur var hade jag, Karl och Sääv redan bestämt att vi skulle köra en runda på racer-hojarna idag så det var inte direkt läge att backa ur för lite väta. Lyckligtvis avtog regnet under färden och vi fick det hyffsat komfortabelt. Blev en trevlig runda med mycket "tugg".

Summering av veckan

Den här veckan var ju tänkt att bli den första i raden där vila stod högst upp på listan. Nu har det inte blivit riktigt så...

Måndag: Ett lätt och kort löppass för att vänja benen var tanken. Slutade med att jag hade en timma på klockan när jag var färdig och ben som gav sig till känna...

Torsdag: Värsta träningsvärken var över så det var bara på't igen. Tog ut stegen lite mer och fick en dryg halvtimma med fyraminuterstempo.

Fredag: Slutade någon timma tidigare och passade på att rasta racern två timmar i det underbara höstvädret. Den är för övrigt till salu. Köp! Den gör dig snabbare. Tveklöst.

Lördag: Mountainbike med Johan.  Arena-Billingehus-Jättadalen-Ryds Ängar-Stöpaskogen-Karstorp-Arena. Mathammare på vägen hem från Arenan annars ett toppenpass med bra speed.

Söndag: Någon form av träning blir det. Vad är inte spikat.

En T-Rex-vad i benvärmare

Nedtrappning

Säsongen lider mot sitt slut och det blir glesare mellan både träningspass och blogginlägg. I helgen som varit har årets sista "riktiga" tävling avklarats. Hallbyrundan nere i Jönköping var vad som stod till buds enligt tävlingskalendern. Jag och Skara-Johan möttes upp på plats och tog ett uppvärmningsvarv innan det drog ihop sig till start. Under detta varv noterade jag att vi hade att göra med en bana som inte passade mig men som lyckligtvis tycktes passa Johan desto bättre ty jag blev svårt frånåkt redan under uppvärmningen. Väl på startlinjen så var mina förväntningar relativt lågt ställda men det fanns ändå ett sug efter att ta i ordentligt. Utan att lägga ut orden allt för mycket kan man säga att Johan flög fram under loppet och jag körde bättre än jag väntat mig. Jag placerade mig strax bakom Byhlinder och Brengdahl vilket talade för att jag presterade på en rätt hyffsad nivå.
Idag var det tänkt att jag skulle kört Hökensåsloppet men regn och rusk samt rätt många punkter som behövde diskas av på hemmaplan gjorde att jag valde att stå över.

Veckan som kommer blir nog troligtvis ganska lugn vad det gäller träning. Kanske tar ett lättare löppass för att börja vänja benen vid lite alternativ träning. Annars hoppas jag på lite vind så jag får blöta brädan och kanske en stund över så jag kan snickra vidare på vårt blivande hönshus.

Hallbyrundan -11

Tid för kontemplation

Faktum är att cykelsporten bjuder på en del även bortom tävlingsbanor och superhets. Att grensla räsern tidigt en söndagsmorgon när solen fortfarande är på väg upp är en ytterst sällsam, nästan meditativ upplevelse. Idag fick jag det bästa av två världar när jag först avverkade ett par timmar på egen hand innan jag mötte upp min gamla följeslagare Per M för ytterligare några timmar i sadeln. Gött tugg om prylar, systembolags-nyheter och om gamla race och hur de egentligen borde slutat;) Tiden går fort när man har trevligt!

Hårt pumpade tubisar på kolfiberfälg gör inte upplevelsen sämre

Bockstensturen...

...blev det inget av. Efter att ha gått och snorat och känt mig allmänt vissen i veckan så valde jag att stå över årets sista långlopp. Det faktum att resten av teamet också valt att avstå av olika anledningar, gjorde inte beslutet svårare att ta. Istället styrde jag och Skara-Johan upp ett trivsel-pass på Kinnekulle. Johan hade inte de bästa benen idag, den välförtjänta mästartröjan till trots, men läxade ändå upp mig på ett flertal ställen runt leden. Full koncentration och tungan i rätt mun var det som gällde för att hänga med över spångar, stenrösen och surhål. Jag bjöd på lite trix och trollerier bakom Johan men det var förhoppningsvis bara jag som bevittnade dessa. Supertrevligt var det och jag tror inte någon av oss saknade hetsen i Varberg idag.

Imorgon blir det några timmars distans på racern. Ska bli gött!

Några bilder...

Fann några bilder på webben från helgen. Är det någon som sitter och trycker på något annat hett material där ifrån så får ni gärna ge er till känna!

Många som vill va' med i början

Får den stora äran att anföra första-gruppen en stund

Jag gasar så det tåras i ögonen och Bleckur har inte ens öppet munnen. Inte farligt psykande....

Här beger vi oss ut på andra loopen och det är egentligen härifrån tävlingen börjar

Avrundar med en bild på tävlingsriggen (mot en osedvanligt vacker bakgrund). 29ern fungerade verkligen löjligt bra i helgen och jag är kort och gott supernöjd med den. Nu är den slanglös med knappa 2 bar i däcken och det gör att behovet av fullgung känns ganska långt borta. Nu finns dessutom chansen att förvärva detta underverk till en förmånlig peng. Den kommer säljas nyservad och tok-fräsch. Mer info hittar ni här. 21" är min.

Toppenhelg för Evald's Team 29er

Igår var det dags för Finnmarksturen som sent om sidor även fått SM-status. Jag, Jansberger och Skara-Johan möttes upp i svinottan för att bege oss mot Ludvika. Med oss var också Jansbergers far som skulle serva oss med lite av varje under dagen. Vi anlände i god tid och kunde utan att stressa ta oss an de sedvanliga bestyren innan start. Prick klockan tio gick startskottet och det var bara att börja jobba sig uppåt mot täten för att ha en hyfsad placering när mastern släppte fältet. De första milen gick tämligen lugnt. Några fartökningar i ett par motlut och på någon singeltrack gjorde att fältet sträcktes ut en aning, men förstagruppen var fortfarande relativt stor, kanske 15 man, när vi åter rullade in i Ludvika för halv-varvning. Då skogsvägarna tog vid igen blev det dags för en farthöjning av det värre slaget. Jag gjorde mitt bästa för att åka med men tappade ett 20-tal meter till den första kvartetten när det bombades för fulla muggar uppför en rätt rejäl backe. På toppen blev jag varse varför det gått undan som det gjort: Bergspris! Detta hade jag inte haft en susning om och jag hade således eldat lite för kråkorna för det var inga större problem att ansluta till tätgruppen efter att de hade gjort upp om de 2500 riksdalerna som det gav att vara förste man över knölen. Dessvärre var det fortsatt stenhård körning i nästa långa motlut och jag gav verkligen allt för att gå med. Jag höll hjulet framför hela vägen upp men när vi sedan gick in på en singeltrack så orkade jag inte följa, inte på grund av bristande teknik utan för att jag var alldeles för trött helt enkelt. Efter detta fick jag en ordentlig schackning, jag tappade två placeringar och jag började bli orolig att det skulle komma fler bakifrån. Vid sista lagningen fick jag en flaska vatten och några ordentliga hejar-tillrop från Jansbergers pappa och detta var tydligen vad jag behövde för helt plötsligt började jag ta in på duon framför mig och med dryga milen kvar till mål var jag ikapp! Nu var det alltså kamp om 5-7 plats och jag kände mig helt plötsligt fräsch. Sista kilometrarna in mot mål var ganska odramatiska och med kilometern kvar började vi alla titta på varandra och bli lite passiva. Daniel Brengdahl från CK Hymer tog initiativet och gick först in på gräspartitet som ledde in mot mål. Jag hamnade bakom med Oskar Byhlinder på hjul. In på upploppet gjorde Brengdahl en liten miss och jag gav det jag hade. Tyvärr räckte det inte mot Byhlinder som flög om mig med en cykellängd men summasummarum så slutade jag ändå 6a vilket jag är otroligt nöjd med. Att det dessutom hade SM-status gjorde ju det hela ännu skönare! Som lök på laxen så hinner jag bara kliva av cykeln när Skara-Johan klyver mållinjen som svensk H30-mästare. Fantastiskt bra gjort! Supergrattis! Även Rickard och Jansberger stod för stabil insatser och slutade 6a respektive 13e.

Sammantaget kan man säga att vi hade en superdag med en riktigt bra bana, fint väder, skarpa ben och fantastisk service av Jansbergers far. Verkligen uppskattat!

Hoppas på att kunna komplettera med lite bilder senare, får se vad som dyker upp.

Spännande klubbrace

Igår var det linje-km i Lidköping. Hur utgången blev lär de flesta vara varse vid det här laget, men jag tänkte ändå dela med mig utav min syn på det hela:
Jag och Jansberger möttes upp vid startplatsen halvannan timme innan start, dels för att få lite träningsmil i benen innan det korta linjeloppet och dels för att det inte skadar att komma uppvärmd har det ju visat sig. Väl tillbaka till startplatsen så hade de flesta kombatanterna trillat in. Duktiga åkare både från Falköping och Mariestad samt merparten av 29er-teamet gjorde att det antagligen var den starkaste klungan någonsin som rullade ut på KM-banan. Jag och Jberg hade småpratat lite om att känna lite på våra motståndare ganska tidigt så när Västerplana passerats och sikten var fri så satte vi av i en långrökare från längst bak i klungan. Mätaren stod en stund på 65 km/h och mina ben stod rakt ut skulle man kunna säga. När dessutom resten av klungan satt bakom och visslade, totalt oansträngda, så var det bara att inse att man skulle få rätta sig in i ledet. Målbacken som brukar vara tämligen utslagsgivande hamnade i rak motvind vilket gjorde att det blev samma visa där: Jag satt i spets och tog i medan resten satt och mös. Efter första varvet insåg jag att mina ben inte skulle bjuda upp till någon dans så det var bara börja spara sig och se till att inga farliga kom iväg.
När vi närmade oss målbacken för sista gången, fortfarande med samlad klunga, så var förhoppningarna om att gå loss i backen helt utom räckhåll. Istället fick vi rikta in oss på att 29er-teamet skulle ta hem det. Jag och Jberg hade en outtalad överenskommelse att jag går i roten på backen med honom på hjul, sedan får han ta den sista biten då han var fräschast och dessutom har den bästa rökaren av oss. Sagt och gjort, med 500 m kvar till backen så attackerar Karl så Falköping får täta. Perfekt läge för mig att sätta in min attack om jag bara hade haft ben till det. Jag gjorde dock ett tappert försök, jag hör att det är någon bakom och väntar mig att ha hela klungan på hjul men när jag vänder mig om ser jag till min stora glädje att det bara är Jberg som gått med och att vi har en lite lucka ner till resten. Jberg ser att jag inte har något kvar att åka med och går förbi och släpper in mig på hjul. Sista biten in mot mål är Fredrik den starkare av oss och kan ganska lätt rulla först över mållinjen, till hemmapubliken stora jubel. Bra kört! Den var du verkligen förtjänt av! Bakom oss rullar Skara-Johan in som trea och faktum är att han antagligen hade kunnat förpassa mig till en plats lite längre ner i resultatlistan om han bara velat. Jag lovar bjuda igen vid tillfälle! Grymt kört av Karl dessutom som körde väldig osjälviskt och "tog en för laget". Det är sådant som gör linjelopp intressant.

Lite suddiga bilder från racet:

Sääv visade på god fysik!

Karl jagas efter en av hans attacker

Starkast för dagen mitt i bild

På lördag väntar Finmarksturen tillika långlopps-SM. Ska bli spännade, hoppas bara benen är lite roligare att ha och göra med då.

KM-vecka

Denna vecka är det KM-vecka i Lidköping som jag tidigare nämnt. Igår avgjordes XC'n. Dryga femtontalet kom till start och merparten av 29er-teamet var på plats, endast Rickard saknades. Lite nojjig var man ju över formen och med både Skara-Johan, Jberg och Tommy på startlinjen så kändes det hela lite smånervöst. Detta var helt klart en drabbning man ville gå segrande ur... Lyckligtvis visade mina ben upp en sida som var av den bättre sorten samtidigt som Johan inte hade sin bästa dag, vilket gjorde att jag kunde passera mållinjen först. Gött! Johan kom in som tvåa och Jberg, Tommy och Sääv gjorde upp om platserna bakom. Där drog Jberg det längsta strået och blev trea samt klubbmästare. Grattis!

Idag har jag varit med på min första klubbträning med Skövde CK på en herrans massa år. Mer snack än verkstad blev det men inte desto mindre trevligt för det! Kul och prata lite strunt med de gamla rävarna. Vi hann dock med att provköra åttakilometaren som delvis är lite omlagd samt förbättrad med en bro och lite grus här och där. Efter ett varv kunde man glatt konstatera att en redan bra slinga blivit ännu bättre. Snyggt jobbat Skövde CK!

Imorgon är det dags för KM igen. Linjelopp i Medelplana. Brukar vara superkul. Hoppas det kommer ett gäng både från Mariestad och Falköping och kanske till och med Skövde? Ses där!

Liket lever

Under helgen så har någon form av bra känsla för cykel infunnit sig igen. Två pass har jag klämt in mellan övriga bestyr och jag kan konstatera att man inte sitter på några guldben för tillfället. Dock ska det nog finnas tillräckligt med mos för att bjuda upp till dans i Lidköping CK's båda klubbmästerskap som går av stapeln i morgon och på onsdag. Kul med lite ploj-race och förhoppningsvis är det vad som fordras för att få till någon sorts form till Finnmarksturen nästa helg.

Vila

Idag är det sju dagar sedan jag senast satt på en cykel. Jag har inget direkt skäl till att jag hållit upp med träningen på det här viset, mer än att det varit lite väl mycket saker på hemmafronten som släpat efter en längre tid. Hungern efter att trampa har helt enkelt inte funnits där, och eftersom att inte cykel är mitt yrke så har jag således valt att avstå från att plåga mig på tvåhjulingen. Idag fick jag dock en liten "mys-känsla" när jag lyfte i racern så i morgon bitti bär det nog av på en lite fläskbrännartur. Om det inte regnar och är åtta plus... Då ska jag se på TV och äta kakor....

Vasan

Tyvärr blev inte Vasan riktigt som jag tänkt mig. Redan efter drygt 40 minuters åkning var förhoppningarna om en hyfsad placering grusade då jag, efter att inte riktigt fått plats på den tilltänkta "cykelbanan", tvingats åka lite över en äng där gräset var slaget. Resultatet blev en kassett och bakväxel som var fulla av hårt tvinnat hö. Bara plocka av hjulet och se på när klungan försvann samt se sig passerad av ett hundratal andra åkare.

För övrigt var det ett ganska kul race med bra ben. Bra väder och fina miljöer. Flitigt jagande gjorde mig till 45e man över mållinjen. Inte kul, men positivt att kroppen kändes bra hela vägen. Blir nya tag till Finnmarksturen!

Liten update från Dalarna

Veckan rullar på i lugn och ro här i Lindvallen. Igår gjorde jag, bror och far ytterligare ett besök i Rörbäcksnäs. Det blev några rundor på de olika slingorna och vi var alla mycket imponerade av den fina terrängen. Några bilder därifrån:

Idag har jag kännt lite på första biten av Vasan. Den inleds med en backe på dryga 2 km så det lär bli tuff körning från start. Några bilder:

Jag hade inte valt cykelcross frivilligt till det här föret

Lindvallen

Den här veckan har jag semester och jag har valt att spendera den i Lindvallen. Till sällskap har jag min far och bror. Imorgon kommer dessutom Therese och förgyller vår tillvaro.
Idag trampade jag iväg till Rörbäcksnäs och testade lite fantastisk skogsåka. Helt underbar miljö och fina stigar med skönt flow. Rejält böljande landskap på vägen dit och hem gjorde att det blev ett bra träningspass. Efter lunch kände vi på lite DH. Smidigt att åka lift upp och cykla ner. Riktigt kul var det också även om jag höll igen lite för att hålla mig hel till helgens prövning.

Kort utvärdering

Ett hundratal mil har snart passerat under hjulen på Eddy Merckx'en som jag lånade av Evalds för ett tag sedan så det börjar bli dags för en liten utvärdering:

Ramen:

Eddy Merckx EMX-1 heter den och är den billigaste i EMX-serien. Den har mycket gemensamt med sina dyrare syskon och den ser riktigt cool ut med sitt feta styrrör och i övrigt ganska slanka design. Åkegenskaperna då? Jo, den levererar. Som väntat är den riktigt styv över "framvagnen" och det är en fröjd att stå och bända i den, samtidigt som den går väldigt komfortabelt, vilket inte är till någon nackdel på våra skarabörjska landsvägar. Även runt vevpartiet svarar det bra och det känns att belgarna kan sin sak med att lägga kolfibern på rätt håll. Nackdelar då? Lite beroende på hur man vill att ens cykel ska uppträda och hur man vill sitta, så kan man som tävlingsåkare tycka att den är lite väl snäll i geometrin. Styrröret är i högsta laget och ramen upplevs i allmänhet som lite sävlig. Detta är synpunkter som är högst personliga och de egenskaper jag anmärkt på kanske är just de som tilltalar någon annan. Antagligen har Eddy Merckx inte riktat in sig på rena tävlingsåkare med sin instegsram utan riktar sig mer till dem som vill köra något enstaka race och några motionslopp om året.

Hjulen:

Hjulen kommer från Roval, är gjorda av aluminium samt avsedda för tubdäck. Dessa hjul bevisar att man faktiskt klara sig utan kolfiberhjul på landsvägen. De är styva, lätta, aerodynamiska och har otrolig komfort. Komforten beror troligtvis på att de är skodda med Specialized S-Works tubdäck. Helt fantastiska däck vad det gäller komfort, grepp och rull men lite väl lyxiga att träna på, egentligen. Detta är hjul jag verkligen skulle vilja ha i min egen garderob!

Växelgruppen:

Campagnolo Chorus 11-speed. Förståsigpåare får säga vad de vill men jag vill påstå att både jänkare och japanska fiskrulletillverkare står sig slätt mot detta italienska mästerverk. Gruppen är genomtänkt, ergonomisk, lätt och inte minst otroligt snygg. Det klart bästa jag kört på!

Styre:

Control Tech's ergonomiska variant. Tanken är god och passar antagligen bra för dem som gärna håller uppe på styret men övergången till bromshandtagen är inte optimal och det känns som att de hamnar lite "djupt". Bocken är dock perfekt och styret är mycket styvt. Tyvärr kvalar det också in i den tyngre ligan.

Sadel:

Fizik Arione. En numera klassisk sadel i racersammanhang och den bjuder inte på några överraskningar. Den passar min ända mycket bra och jag gillar den extra längden som möjliggör att kunna "åka" lite fram och tillbaka på den.

Summasummarum:
Eddyn har varit en mycket trevlig bekantskap på träningsrundorna. En mycket bra cykel som med några små ändringar skulle bli helt perfekt. Lite väl lugn i sitt uppförande kanske men samtidigt gör den långpassen så mycket bekvämare att det kanske ändå är en fördel? Jag kan verkligen rekommendera denna cykel för dig som vill ta din cykling en nivå till och kanske känna på lite tävlingar och riktigt ambitös träning. Ska du köra Sverige-cupen och SM så kanske man ska snegla på EMX-3'an men komponenterna duger mer än väl även till det ändamålet!
Tack Evalds för att jag fått chansen att pröva denna fina hoj och jag hoppas på att hinna med ytterligare något pass innan jag lämnar tillbaka den!

Ny bild

Hittade en bild från Engelbrekt som jag tyckte passade som "rubrikbild". Bilden är lånad från Erik Wickströms hemsida: erikwickstrom.se . Hoppas han låter mig veta om det inte är ok att jag använder den.

Lidköping-Skara-Lidköping

Igår kväll kördes Lidköping CK's långa tempo. 37,5 km skulle avverkas i fullt solsken och nästan helt utan vind. Tror vi blev sju man till start. Jansberger gick ut först och jag tvåa. Jberg hade bra ben och jag fick verkligen bita i på utvägen för att komma ikapp. Lagom till vändpunkt hade jag kört in minuten på honom men jag fick verkligen slita för att gå ifrån. På hemvägen började jag känna mig i riktigt bra slag och de sista fem gick det faktiskt undan. 51:12 blev min tid. En putsning med några sekunder av mitt personbästa på sträckan. Känns bra med tanke på att jag körde fullkittad tempohoj förra året och vanlig linjecykel utan pinnar i år. Även Jberg höll i fint på hemvägen och gjorde en riktigt bra tid. Tror han snyggade till sitt personbästa med ett par minuter! Måste tyda på att vi blivit en smula starkare till i år, vilket är glädjande!

Kolla in Sääv's blogg för ett par bilder från kvällen (jag skäms för att jag körde utan sockar, men ibland är inte huvudet med...). Resultat kommer dyka upp på Lidkoping CK's hemsida.

Onsdagsserien

Ikväll är det onsdagsserien som arrangeras av Lidköping CK. Nästan 40 km tempo är det som väntar. Kom och kör oavsett om du har tempohoj eller ej! Jag kommer köra med linjecykel utan pinnar. PM finns här.

Engelbrektsturen

Den gångna helgen körde 29er-teamet Engelbrektsturen. I lördags, strax efter lunch samlades jag, Karl, Skara-Johan, Fredrik Svensson och Marcus Persson i Skara för att sitta upp i klubbussen som skulle ta oss till Norberg där helgens långlopp skulle gå av stapeln. Glada miner i kombination med att Svensson höll gaspedalen i nivå med golvet, gjorde att resan gick fort. Väl på plats följde de sedvanliga rutinerna: Hämta nummerlapp, leta upp boendet samt jaga tag i ett ställe där man kunde få något ätbart.
Söndag morgon var det tidig väckning då jag och Karl skulle sälja Enervit på torget innan start. Det var lite grus i ögonen till en början, men en korv risgrynsgröt senare så var man med i matchen! Det strålande vädret gjorde inte heller saken sämre.

När klockan närmad sig elva var det dags att att dra sig mot startfållorna. Jag, Johan och Richard i fålla ett och Jansberger, Sääv och Karl i fålla två. Efter startsignalen rullade vi iväg i ett makligt tempo. Kändes väldigt mycket som starten på ett linjelopp, fast med alldeles för breda styren. Några små attacker avlöste varandra och efter 5-6 kilometer fick jag en öppning där jag kunde fyra av en liten rökare. Tanken med var väl kanske inte så allvarlig utan mest för att få känna på att sitta längst fram i alla fall på ett långlopp den här säsongen. Med mig på hjul fick jag Mattias Nilsson. Som väntat blev vi ikappåkta efter någon kilometer och i samband med det lyckades jag även att pilla av kedjan från framdrevet. Ingen större fara utan jag kunde snart ansluta till spetsen av klungan igen. Efter 14 km kom första stigningen. Farten höjdes en smula och jag tror klungen sprack upp en aning. Dock kördes det lusigt nedför så jag tror att förstagruppen han bli rätt stor innan de starka gossarna bestämde sig för att börja köra på allvar. I samband med detta hoppade min ena flaska (den stora, odruckna givetvis) ur flaskstället och jag insåg till min förfäran att jag skulle få klara resten av loppet på en liten, halvdrucken flaska och gel. Några fartökningar senare vänder jag mig om och ser att jag är sist i förstagruppen. Framför mig har jag sju av de stora kanonerna och jag inser att det kommer bli en tuff åktur. Fram till halvvarvningen går allt ganska odramatiskt men lagom till spurtpriset sätter Johan Landström (Cykelcity) in en stöt och tätgruppen dras ut. När vi återigen kommer ut på en grusvägsraka har jag kanske 7-8 sekunder upp till sista hjul och jag ger allt för att komma ifatt. Tyvärr går jag lite hårt in i en kurva och jag tvingas syna gruset. När jag rest mig upp står både styre och bromshandtag på "trekvart" och när jag väl är upp i sdaeln igen så är täten borta. Jag fick således åka ensam en stund och vänta in bakomvarande grupp. Jag körde på så hårt jag kunde utan att dra syra och skjöt i mig en gel för att spara på vätskan som var kvar. Med ca 25 kilometer kvar närmar sig en större grupp bakifrån men precis innan de är ifatt kommer Österling och Byhlinder som skjutna ur varsin kanon. Bara för mig att nypa på hjul! Senare ansluter två åkstarka killar från CK Hymer och vi får upp ett riktigt bra samarbete och tempo. Med cirka milen kvar till mål går vi in i skogen, uppför en liten backe. Jag känner att det går för långsamt så jag går förbi och ger vad jag har. Resultatet blir att jag får med mig en Hymer-kille, resten släpper. Sista milen in mot mål har vi ett hyggligt samarbete. Jag känner att benen börjar krampa och jag lyckas inte skaka av min kombatant trots ett par försök. Med knappa kilometern kvar strular jag lite och han får en lucka som jag tyvärr inte hade ben till att jaga ifatt. Jag korsar mållinjen som nia vilket blir mitt bästa resultat så här långt under LL-säsongen. Jag känner mig mer än nöjd med den placeringen och jag är glad att jag lyckades hålla ihop det såpass bra trots vissa missöden.

Det blev en lång resumé för er som orkat läsa, men det var ett händelserikt lopp där jag kände att jag tog ett steg i rätt riktning. Nämnas bör också att Johan och Richard gjorde var sitt kanonlopp och lade rabarber på andra- repektive tredjeplatsen i H30. Grymt stabilt och grattis till er båda. Även Jansberger, Sääv och Karl gjorde mycket bra ifrån sig så det var ett tämligen nöjt 29er-team som lämnade Norberg.

Sällsam runda på Berget

Igår skulle det sista träningspasset läggas inför Engelbrektsturen på söndag. Jag mötte upp Skara-Johan och Jansberger vid Arenan i Skövde och vi tog närmast sikte på Norra Bergvägen och Caterpillarbacken som sedan kom att följas av LBR's första loop. Full sula i skogen och lugnt på grusvägar och uppför löd melodin. Blev ett stopp vid "morfars" vattenhål i Jättadalen för att hålla reserverna intakta inför helgens kommande utmaning. Blev en kanontrevlig runda och cykeln gick som en dröm sånär som på att jag fick stanna en gång för att pilla i en slang i bakhjulet som inte ville hålla tätt. Tur Jberg hade med sig resurser för det, annars hade det blivit långpromenad hem!

Distans

Idag har jag och Per M varit ute några timmar i det fina vädret och avverkat några mil på racerhojarna. Blev en tur till Mariestad via Holmestad och Forshem. Hemvägen gick över Ullervad, Tidavad och Stöpen. Medvind hem som tur var då det tydligen var lite magert att åka drygt fyra timmar på en liten flaska vatten. Semestern gör en vek verkar det som, tur man börjar jobba på måndag...

Kort uppdatering

Jag hade ju en tanke att åka ner till Skåne och köra tävling i lördags men sunkigt väder gjorde att det kändes bättre stanna hemma och försöka få några vettiga träningspass istället. Så sedan i fredags har det blandats friskt med racer och 29er. Idag var det dock lite motigt. Hade planerat att köra första loopen på Billingeracet-banan. Allt var till en början frid och fröjd och jag hade riktigt kul i den vattensjuka terrängen, men tyvärr skar vevlagret för mig när jag kommit halvvägs ut till Jättadalen. Attans! Till på köpet dök det upp två blodtörstiga Rottweilers när jag stod med cykeln uppochner och studerade mitt kärva vevlager. Den ena nöjde sig med att stå och skälla på mig men den andra var sugen på saftig cyklist-vad och satte full fart mot mig med fradgan sprutandes och tänderna blottade! Har nog aldrig kommit upp på cykeln så fort som jag gjorde då. Aldrig heller har jag tidigare lyckats varva ur dyngen så snabbt på så sugande underlag som banvallen. Jag kom undan med blotta förskräckelsen, men jag trodde för ett ögonblick att min sista stund var kommen!

Hur har det då gått med testet Epic vs. Stumpjumper? Ihållande regn har tyvärr gjort att banan fått en lite annorlunda karaktär och dessutom är Stumpjumperns framdäck lämligast för lite torrare förhållanden, men bortsett från det kan jag konstatera att det blir jämnt mellan de tu. Stumpjumpern tog i runda slängar 30 sekunder längre tid på sig för ett varv, men då krånglade jag lite och fick stanna en gång för pinne i hjulet och bromsa ned till knapp styrfart för att inte platta till en hund. Får det torka upp liite så ska jag göra ett nytt försök och då tror jag Epicens tid hänger löst.

Veckan som kommer ska jag försöka förbereda mig så gott det går inför Engelbrektsturen som går på söndag.

Karls Epic

Här kommer en bild på vad som varit min följeslagare och träningskamrat hittills i veckan:

Det märks att Karl har koll på det här med att skruva cykel, ty hojen fungerar verkligen helt perfekt. Fjädring, växlar och bromsar lirar bättre än om det vore nytt. Igår kväll bytte vi dock tillbaka till våra egna maskiner. Känns tryggt samtidigt som jag kommer sakna Epicen. Vi får väl se om vädret medger testrunda nummer två på Berget i eftermiddag.

Första testet avklarat

Igår var det dags att klocka Epicen på mitt "standardvarv" uppe på Berget. Uppvärmning dit därefter följde två varv med fulla spjäll utan vila mellan varpå lugn nedvarvning väntade på hemvägen. Jag hade fått för mig att det var bruna spåret, dvs åttakilometaren jag brukade köra, men vid en närmare granskning så visade det sig att det är svarta spåret jag kör, fram till sista gången det delar sig, nästan framme vid TV-masten, där jag viker av på bruna spåret. Hursomhelst, det är en riktigt fin slinga som har det mesta.

Första varvet kändes som det gick fort. Benen svarade fint och hojen flög fram över de blöta och tekniska partierna. Superkul! Klockan visade 26 minuter och 11 sekunder när jag var tillbaka på stadion för att ge mig ut på sista varvet. Nu började den inspirerade körningen göra sig påmind och benen började sura en smula. Skogpartierna gick fortfarande bra men grusvägarna och framförallt uppförsbackarna gick extremt tungt. På min HT orkar jag stå upp och bryta uppför backarna trots att syran sprutar men här var det bara att sätta sig till rätta och pilla i en lagom växel som möjliggjorde sittåka uppför motluten. Koncentrationen visade lite brister på slutet också, blicken föll ner framför framhjulet och jag gjorde ett par misstag som ledde till att jag tvingades rycka ur foten ur pedalen någon gång i onödan. Döm av min förvåning när jag åter kommer in på stadion och klockan visar att jag kört fortare på varv nummer två: 25:55. Epicen är väldigt förlåtande och antagligen går den lika fort i skogen även fast man är trött. Nu ska det bli intressant att se om Stumpjumpern kan matcha tiderna. Spontant känns det som att jag kan åka fortare på Stumpjumpern men Epicen går ju uppenbarligen riktigt fort utan att det "märks" så jag är numera tveksam. Jag lär återkomma i frågan.

Bike-swap

För er som följer Karls blogg så kommer det antagligen inte som någon nyhet att vi, för några dagar, bytt cyklar. Med andra ord så står det en Specialized Epic Evo nånting.... i garaget istället för min Stumpjumper. Jag har ju haft förmånen förut att få pröva den under fyra intensiva varv i Oltorp på 1:a majloppet men nu har jag alltså chansen att hinna testa den lite utförligare.
Sagt och gjort, idag bestämde jag och Jberg att vi skulle ta loop nummer ett på Billingen. Jag på Epic'en och Jberg på en, för dagen, ny Stumpjumper 29er. Transportsträckan in till Berget gav ingen fartkänsla direkt. På asfalt känns Epic'en tung och trots att fjädringen inte rör sig nämnvärt så svarar den ändå inte som en HT. Uppför Caterpillarbacken noterar jag att greppet är helt fantastiskt, men att det samtidigt går åt lite extra energi att trycka hojen uppför backen. Några kilometer löparspår avverkas, sedan är det dags att ge sig in på några halvstökiga singel-tracks. Oj! Jag hade ju i minnet att den gick bra i skogen, men att den fungerade så här bra var en överraskning. Kontrollen är total och det är bara att trampa för allt vad man är värd, oavsett hur mycket rötter och stenar som ligger framför hjulen. Helt galet och fantastiskt kul! Känns som man fuskar lite, nästan. Blir så mycket enklare att köra fort i skogen! Stigarna ute i Jättadalen avverkas med ett brett leende på läpparna. Leendet stelnar lite när det blir dags att ge sig i kast med grusbacken som leder tillbaka upp på berget, dock har man börjat vänja sig vid att den är lite "segare" och det känns inte som att det stör så mycket längre.

Frågan är dock obesvarad vilken cykel som gör mig snabbast på långloppen. Båda hojarna har ju sina för och nackdelar. Ett test räknar jag med att hinna innan vi byter tillbaka hojarna. Två varv på åttakilometaren uppe på Berget på tid, därefter gör jag samma sak med Stumpjumpern. Återkommer med resultat.

För övrigt börjar träningen rulla igång så smått igen. Siktar på att köra ett lvg-race i Skåne till helgen. Vore kul att få rasta smalhjulingen ordentligt.

Stort grattis till Skara-Johan!

Enligt rapporter via sms från Tommy E så gjorde Skara-Johan strössel av allt motstånd när H30-klassen körde sitt XC-lopp vid Svenska Mästerskapen i Borås. Dessutom med en förkrossande segermarginal! Jättestort grattis och otroligt bra jobbat! Har en känsla av det kan dyka upp en resumé från racet på Tommys blogg så småningom.

Förkyld igen...

Träningen går inte riktigt min väg just nu. Har varit mycket de senaste veckorna vilket gjort att träningen blivit lite lidande. Till på köpet verkar det även som att jag dragit på mig en förkylning igen. Tur i oturen så var ändå en cykellös helg på Bohuskusten planerad. Ska bli skönt. Troligen är jag på bettet på måndag igen. Då har jag semester och då ska formen börja putsas inför Engelbrektsturen.

Drabbning i Västerplana

I kväll har det varit onsdagsrace med Västerplana som utgångspunkt. Varvet mätte knappa två mil och skulle köras tre gånger. Banan bjöd på det mesta, dvs motvind, kantvind, snabba utförslöpor och givetvis lite motlut. Jag, Jberg och Karl slöt upp lite tidigare för att reka banan och hinna värma upp lite (visa av erfarenhet). Fysiken var god hos oss alla vilket bäddade för ett spännande race. Väl tillbaka till start- och målplats hade lidköpingsgänget dykt upp. Strax därefter anlände Tommy, Sääv och Viktor från Kvänum. Därpå dök tre vassa falköpingsåkare upp och sist med inte minst gjorde även Jimmy E entré. Relativt stort startfält! Mycket inspirerande. Iväg åkte vi och jag och Jberg satte oss i spets i motvinden upp till Medelplana. Där gjorde vi 90 grader höger, fick kantvind och dagens första attack var ett faktum (av undertecknad). Jag placerade mig så att enbart Jberg skulle få plats på min "vinge". Resten fick antingen åka i gruskanten/ diket eller hamna på strängen. Tommy hade ju lovat att han skulle agera plåster på mig idag och MTB-åkare som han är, satte han sig i grussträngen närmast diket. Med sig på hjul fick han även Karl. Vi fick en lite lucka som krympte en smula till utförskörningen. Här kom dock lite trafik i vägen och Tommy såg sin chans att attackera. Jag och Jberg krokade på och vi höll för några ögonblick en bit över 60  blås. Detta räckte för att skapa dagens utbrytning. Vi fick ett fint samarbete. Jberg körde på bra som vanligt. Tommy grinade bitvis illa, men var ändå den jag var mest orolig för. Han har ett sjukt tävlingspsyke och ger man honom minsta övertag så kan det vara kört. Alltså blev plan A att göra sig av med teamchefen. Detta kom att ske i backen innan mål på andra varvet. Jag tryckte på lite extra uppför. Jansberger var fräsch nog att täta luckan upp till mig, men Tommy fick ge sig. Jag och Jberg rullade på ett varv till. Det gick tämligen odramatiskt och Jberg såg verkligen till att ta sin del av förningarna trots att han började bli sliten. Bra jobbat! Sista gången in i backen hade Jansberger bestämt sig för att nöja sig med andraplatsen så jag fick en ordentlig lucka när jag ställde mig upp i pedalerna. Sista biten in mot mål behövde jag bara se till att luckan mellan oss inte krympte och jag kunde rulla över mållinjen som segrare. Jberg kom strax efter och mycket glädjande så hade Tommy lyckats hålla undan för klungan och rullade in på en mycket hedersam tredjeplats. Starkt! Jag kommer få det svettigt om han börjar träna på "riktigt"... Fyra blev Sääv som därmed även plockade hem klungspurten. Även Karl körde starkt och var med klungan där det tydligen hade attackerats hej vilt från Falköpingåkarna på slutet. Mer sånt!

Sammanfattningsvis fick teamet ett superbra träningspass. Heder åt Lidköpings CK som arrangerar!

En smula utförligare om Mörksuggan

Här kommer då en lite mer uttömmande rapport om gågna helgens tävling:

Till Mörksuggejakten representerades 29er-teamet av Sääv, Karl, undertecknad och våran prospect-member Jansberger aka Jberg som han numer kallas på grund av ditt ofantligt långa efternamn. Karl tog sig upp till Rättvik på egen hand medan vi andra gjorde gemensam sak och åkte i Kvänumsbussen. Timmarna och milen flög iväg och snart var vi framme vid Dala Wärdshus som skulle bli vårat tak över huvudet för natten. En sväng på byn för lite mat plus laddning med godis och cola så var snart kvällen till ända. Morgonen därpå var det uppstigning kl 8. Mörka moln hopade sig kring Rättvik vilket bäddade för ett blött race. Snabb frukost samt packning av buss, sedan var det dags att ge sig iväg mot tävlingsområdet. Ihållande regn gjorde dock tyvärr att vi blev sittande i bussen på tok för länge så någon vidare uppvärmning blev det inte så mycket av. Tio minuters rullande sedan var det dags för oss att uppsöka våra startfållor. Masterstart fram till backen upp till Vidablick. En backe som får vår Billingebacke att blekna i jämförelse... Fullt spett som väntat när mastern släppte oss. Jag hade en förhoppning om att kunna vara med relativt långt fram men benen ville annat. Totalt tvärstopp med halva backen kvar ungefär. Syran sprutade och jag fick sätta mig ner och se på när åkare efter åkare passerade. Damit! Väl uppe var det bara att göra det bästa av situationen. Hamnade i en grupp om sju, åtta cyklister och vi trummade på efter bästa förmåga. Jag kände mig fortfarande mjukare än fjällbrynt i kroppen så det var bara att rätta sig in i ledet. Banan var trots regnet underbart fin och det kändes ändå kul att cykla och när vi passerade skylten som berättade att det var mindre än tre mil kvar att åka så började kroppen helt plötsligt att fungera. -Bara å vänta in en bra backe så ska de få se på andra bullar, var min tanke i det skedet. Dock visade de sig vara segare än väntat och det dröjde ända till 15 km innan mål, vid sista spurtpriset, innan jag lyckades komma loss. Nu var det bara full sula in mot mål. Kom ikapp och blåste förbi några som börjat mjukna ordentligt, vilket höjde moralen ytterligare något snäpp. Gick i mål trött och tämligen belåten, trots en dålig start. Hade ju trots allt haft riktigt trevlig åkning i den snabbåkta terrängen. Blev, som sagt, 15e man i elitklassen. Tämligen mediokert kanske, men synar man resultatlistan ser man att en placering bättre än 13e hade varit en ren sensation, alltså preserade jag nog inte så långt ifrån min vanliga förmåga när allt kommer omkring.

När alla kommit i mål blev det en snabb dusch varpå Jberg såg till att vi kom hem snabbt och säkert. Jag och Sääv fick stå för underhållningen.

Snygg vy över Siljan från "hotellrummet"

Resultatlistan

Jberg stoppar huvudet fullt med glass medan Sääv gör sitt bästa för att se tuff ut

Det var allt från Rättvik. Närmast på tur är Onsdagserien som Lidköpings CK arrangerar imorgon kväll. Linjelopp står på programmet. Kom och kör! Ju fler vi blir, desto roligare! PM finns på lidkopingck.se

Kort om Mörksuggan

Nu är jag hemkommen från Rättvik och Mörksuggejakten. Kortfattat kan man säga att jag haft ytterligare en toppenhelg med teamet. Tävlingen gick både bra och dåligt. Ben av mjukost till en början vilket medförde att jag inte kom med någon riktigt tätgrupp. Dock rättade de sig till efter ett antal mil och jag kunde börja kapa lite placeringar. 29ern fungerade mer än tillfredsställande i den snabbåkta terrängen och vi hade riktigt kul i skogen. 15e man blev jag till slut i elitklassen. Räknar med att återkomma med en lite utförligare resumé lite senare. Kanske lite bilder också.

Packat för avfärd

Så var Fiaten packad och klar för avfärd mot Rättvik. Dock behöver jag bara köra till Götene där Kvänums-bussen möter upp. Mörksuggan är det som sagt som gäller. Snabbåkt sägs det. Ska bli intressant.

Miserabel uppladdning

Idag är det fredag. Idag är första dagen sedan duathlonet jag kan gå utan att det ser ut som att jag gjort på mig. Helt ofattbart att man kan få så ont i kroppen av att springa 7,5 km. Således har det inte blivit så mycket tränat heller. Idag var jag ute på 29ern och rullade några mil. Kändes ok, men absolut inte bra. Såhär i efterhand kan man ju fråga sig om det verkligen var värt det, särskilt med Mörksuggejakten i åtanke men det enda svar jag har är att det var det verkligen. Tisdagen var en särdeles lyckad dag som jag sent ska glömma så vad gör det att man haltar både bokstavligt och med träningen ett par dagar?

Bild från dagens pass:

Passar också på att presentera en träningskamrat som ska bo hos mig över sommaren:

En mycket stilig Eddy Merckx EMX-1. Utrustad med Campagnolo Chorus 11-speed, Rovalhjul och lite annat smått och gott. Den kommer både få vara med på distanspass, en hel del backintervaller och förhoppningsvis något race. Jag kommer rapportera löpande hur den fungerar. Premiärpasset räknar jag med att det blir på måndag.

Drabbning i Råda

I tisdags var det då dags för prestigemötet som många av oss kvänumscyklister pratat om ett tag, nämligen Duathlon i Råda. 5 km löpning, 20 km cykel och 2,5 km löpning skulle avverkas innan man var färdig med betinget. Det var en blandad skara cyklister och triatleter som stod på startlinjen men samtliga var uppenbarligen inställda på att springa fort, för fy bövelen vad fort det gick de första 500 metrarna. Jag sprintade för allt jag var värd men ändå växte avståndet framåt. Lyckligtvis lugnade sig farten en aning när det vände uppför och någon form av rytm började infinna sig. Efter ett struligt byte var jag uppe på cykeln som åtta eller nia, men nu var jag i mitt rätta element så det var bara att sätta farthållaren så nära rödmarkering det gick för att, om möjligt, gå ikapp någon av triatleterna. Med mig på hjul fick jag Tommy och Sääv. Någon direkt taktik fanns inte på programmet men jag fick en öppning att sätta in en stöt i slutet av målbacken första varvet vilket jag också gjorde. Värt att nämna är dock att jag hade suttit i spets och borrat iprincip hela backen upp vilket i sin tur gjorde att jag stötte som en gipsad 70-åring. Detta gjorde att chefen (Tommy) lyckades hålla mitt hjul vilket betydde att jag fick släpa på honom ett varv till. Pust och stön, jag visste att jag inte skulle ha en suck mot honom på sista löpningen så sista cykelvarvet gjorde jag allt för att dryga ut avståndet till de som jagade oss för att åtminstone få ett så bra utgångsläge som möjligt för sista löpningen. Växlingen tillbaka till löparskorna gick bättre än tvärtom och jag var faktiskt ute i spåret före Tommy. Dessvärre var benen tyngre än jag vågat föreställa mig så det var bara för mig att se på när Team-bossen seglade ifrån mig. Nu var det bara att klämma ut det sista för att inte Sääv skulle komma ifatt mig. Det lyckades och jag korsade mållinjen som femma. Totalt slutkörd.

Sjukt kul koncept! Min insats var kanske inte den skarpaste men vad kan man vänta sig av ben som inte tagit ett löpsteg på den här sidan nyåret? Efter avslutat race väntade bubbelpool samt en och annan öl. Kvällen avrundades så småningom på Stadshotellet där både mat och dryck inmundigades. Supertrevligt initiativ och jag ser verkligen fram mot att göra om det!

Nu ska jag skruva på pedaler på en testhoj jag fått låna av Evalds. Presentation av den kommer förhoppningsvis imorgon.

Äntligen topp 10

Tänkte ge mig på ett försök att summera gårdagens tävling såhär efter avslutat återhämtningspass och innan det är dags att ge sig iväg mot jobbet.

Hela teamet förutom chefen var på plats i Eksjö för försvara de kvänumska färgerna. Mycket folk var det till start och det var tämligen fullt i parken där startfållorna placerats. Jag och Skara-Johan stod i första led och Christian, Karl, Rickard och Jansberger i andra led. Masterstart var vad som gällde så det var inga större problem att skaffa sig den position man tyckte var lämplig innan det blev dags att dyka in i skogen för första gången. Som vanligt gick det iväg en tätgrupp efter första singel-tracken. Jag och Johan hamnade i gruppen bakom och det snurrade på rätt så bra både till skogs och på grusvägarna. Tyvärr körde vi fel efter ett par-tre mil vilket gjorde att vi blev ikapp- och förbikörda av ett gäng. En harrang med kraftuttryck ljöd över nejden och moralen sänktes några nivåer. Här började jag också få lite problem med att hålla det tempo i skogen som krävdes för att hänga med. Dock bestämde jag mig för att inte bli förbannad utan ta det i mitt tempo. Det visade sig vara rätt medicin för snart såg jag svansen på gruppen där Johan satt med i och vid första bästa grusväg var det bara att kasta i dyngen och köra ikapp dem. Låter enkelt men jag blev rätt trött vill jag lova. Härifrån rullade det på rätt så odramatiskt. Jag tror mina kombatanter började bli en smula mjuka för nu hade jag inte längre några större problem att gå med, ens i de tekniska partierna. In mot mål var vi en grupp om sex man. Jag hade en förhoppning att sista kilometern skulle gå på grus/asfalt så jag och Johan började så smått prata om hur vi skulle lägga upp de sista hundra metrarna. Dessvärre var det stig så gott som hela vägen till målsnöret så en gräsbacke   ett par kilometer innan mål var den plats där avgörandet skulle ske. Jag och Johan satt tyvärr sist i gruppen och missade således när tåget gick. Vi gjorde vad vi kunde för att jaga ikapp de två första men vi hade inte tillräckligt med mos kvar även om det var riktigt nära en stund. Med knappa kilometern till mål fick Johan tjugotalet meter på mig och de höll han gott och väl in i mål. Var sjukt trött när jag passerade mållinjen. De sista fem kilometrarna gick verkligen på rött och det känns bra att ha lyckats ta ut sig ordentlig. En tionde plats räckte min insats till och det får jag vara nöjd med. Stort grattis också till Skara-Johan som bärgade en andra plats i H30. Kanonbra kört! Dessutom knep Rickard tredjeplatsen i samma klass. Starkt! Grattis där också!

Idag har jag kört ett återhämtingspass på några timmar med en gammal cykel-bekant:

Konstnärs-Kalle var precis lika go och gla´ som han var förr i världen. Mycket trevligt!

Imorgon blir det duatlon i Lidköping. Mycket prestige står på spel...

Uppladdning

På söndag är det dags för Ränneslättsturen som årets tredje långlopp. Jag lyckades klämma in ett pass i eftermiddags där jag kände lite på både mig själv och materialet. Lite naturliga intervaller i skogarna utanför Stenstorp fick det bli. Cykeln smög fint över rötter och ojämnheter med de slanglösa hjulen och den spontana känslan är att det är helrätt. Lite mer mönster både i bak och i fram tror jag kommer hjälpa mer än att stjälpa trots att det rullar en smula tyngre. Hyffsat med power finns ju, problemet hittills har ju varit att kunna disponera den ute i busken... För övrigt kändes det som att även kroppen var med i matchen. Lite fetare och lite tröttare än tidigt i våras, men viljan att åka fort finns där!
Passar på att klämma in en bild på mina nya, supersnygga teamkläder samt ännu en gång en bild på bågen. Det förtjänar den!

Fräscha trikåer och superhård min! Kan det bli bättre?

Toksnygg skulle jag vilja påstå

MTB i Oltorp

Efter avslutat dagsverk på firman slängde jag mig i bilen och åkte till Kvänum för att träna lite MTB. Åtta varv på tävlingsbanan och en krasch han jag med innan det blev dags att besöka Evalds för att kitta upp sig med lite nya, snygga kläder samt erfordliga detaljer för att kunna köra slanglöst. Slangarna befinner sig numera utanför däcken och det verkar hålla tätt. Vidare utvärdering på det kommer senare. Innan hemfärd från Kvänum gjorde jag även ett litet handtag inför morgondagens Midnattslopp som är en löptävling som går av stapeln just på Oltorps friluftsområde. Både Sääv och Tommy ska springa. Kör hårt grabbar!

Vad som hänt sedan sist

I söndags slöt jag och Per upp med Jansberger och Sääv i Lidköping för en distanstur i solskenet. En toppendag blev det med fina vägar och gott humör. Cirka sex timmar i sadeln blev det vilket inte var till någon nackdel efter helgens kaloriintag.

Måndag och tisdag blev vilodagar. Lyckades diska av lite punkter på "att göra-listan" hemma samt passade på att njuta lite av det fantastiska vädret i lugn och ro. En dator trillade ner i brevlådan också så det bör garantera lite tätare inlägg framöver.

Idag bar det av till Kinnekulle för att åka det årliga back-tempot som Lidköpings CK arrangerar. Jag mötte upp Jansberger i Götene ett par timmar innan utsatt start för att hinna träna en sväng innan det var dags att spänna vaderna på riktigt. Det blev ett knippe backintervaller innan det blev tid att rulla ner till Kestad där starten gick. Jag fick förmånen att gå ut sist av alla. Benen fungerade bra och jag gnetade mig igenom de sju kilometrarna på knappa 13 min vilket gjorde mig snabbast för kvällen. Jansberger blev god tvåa. Kul initiativ som vanligt från LCK och nyttigt att få ta i på "riktigt".

Imorgon och på fredag blir det MTB och på söndag väntar Ränneslättsturen.