Några bilder...

Fann några bilder på webben från helgen. Är det någon som sitter och trycker på något annat hett material där ifrån så får ni gärna ge er till känna!

Många som vill va' med i början

Får den stora äran att anföra första-gruppen en stund

Jag gasar så det tåras i ögonen och Bleckur har inte ens öppet munnen. Inte farligt psykande....

Här beger vi oss ut på andra loopen och det är egentligen härifrån tävlingen börjar

Avrundar med en bild på tävlingsriggen (mot en osedvanligt vacker bakgrund). 29ern fungerade verkligen löjligt bra i helgen och jag är kort och gott supernöjd med den. Nu är den slanglös med knappa 2 bar i däcken och det gör att behovet av fullgung känns ganska långt borta. Nu finns dessutom chansen att förvärva detta underverk till en förmånlig peng. Den kommer säljas nyservad och tok-fräsch. Mer info hittar ni här. 21" är min.

Toppenhelg för Evald's Team 29er

Igår var det dags för Finnmarksturen som sent om sidor även fått SM-status. Jag, Jansberger och Skara-Johan möttes upp i svinottan för att bege oss mot Ludvika. Med oss var också Jansbergers far som skulle serva oss med lite av varje under dagen. Vi anlände i god tid och kunde utan att stressa ta oss an de sedvanliga bestyren innan start. Prick klockan tio gick startskottet och det var bara att börja jobba sig uppåt mot täten för att ha en hyfsad placering när mastern släppte fältet. De första milen gick tämligen lugnt. Några fartökningar i ett par motlut och på någon singeltrack gjorde att fältet sträcktes ut en aning, men förstagruppen var fortfarande relativt stor, kanske 15 man, när vi åter rullade in i Ludvika för halv-varvning. Då skogsvägarna tog vid igen blev det dags för en farthöjning av det värre slaget. Jag gjorde mitt bästa för att åka med men tappade ett 20-tal meter till den första kvartetten när det bombades för fulla muggar uppför en rätt rejäl backe. På toppen blev jag varse varför det gått undan som det gjort: Bergspris! Detta hade jag inte haft en susning om och jag hade således eldat lite för kråkorna för det var inga större problem att ansluta till tätgruppen efter att de hade gjort upp om de 2500 riksdalerna som det gav att vara förste man över knölen. Dessvärre var det fortsatt stenhård körning i nästa långa motlut och jag gav verkligen allt för att gå med. Jag höll hjulet framför hela vägen upp men när vi sedan gick in på en singeltrack så orkade jag inte följa, inte på grund av bristande teknik utan för att jag var alldeles för trött helt enkelt. Efter detta fick jag en ordentlig schackning, jag tappade två placeringar och jag började bli orolig att det skulle komma fler bakifrån. Vid sista lagningen fick jag en flaska vatten och några ordentliga hejar-tillrop från Jansbergers pappa och detta var tydligen vad jag behövde för helt plötsligt började jag ta in på duon framför mig och med dryga milen kvar till mål var jag ikapp! Nu var det alltså kamp om 5-7 plats och jag kände mig helt plötsligt fräsch. Sista kilometrarna in mot mål var ganska odramatiska och med kilometern kvar började vi alla titta på varandra och bli lite passiva. Daniel Brengdahl från CK Hymer tog initiativet och gick först in på gräspartitet som ledde in mot mål. Jag hamnade bakom med Oskar Byhlinder på hjul. In på upploppet gjorde Brengdahl en liten miss och jag gav det jag hade. Tyvärr räckte det inte mot Byhlinder som flög om mig med en cykellängd men summasummarum så slutade jag ändå 6a vilket jag är otroligt nöjd med. Att det dessutom hade SM-status gjorde ju det hela ännu skönare! Som lök på laxen så hinner jag bara kliva av cykeln när Skara-Johan klyver mållinjen som svensk H30-mästare. Fantastiskt bra gjort! Supergrattis! Även Rickard och Jansberger stod för stabil insatser och slutade 6a respektive 13e.

Sammantaget kan man säga att vi hade en superdag med en riktigt bra bana, fint väder, skarpa ben och fantastisk service av Jansbergers far. Verkligen uppskattat!

Hoppas på att kunna komplettera med lite bilder senare, får se vad som dyker upp.

Spännande klubbrace

Igår var det linje-km i Lidköping. Hur utgången blev lär de flesta vara varse vid det här laget, men jag tänkte ändå dela med mig utav min syn på det hela:
Jag och Jansberger möttes upp vid startplatsen halvannan timme innan start, dels för att få lite träningsmil i benen innan det korta linjeloppet och dels för att det inte skadar att komma uppvärmd har det ju visat sig. Väl tillbaka till startplatsen så hade de flesta kombatanterna trillat in. Duktiga åkare både från Falköping och Mariestad samt merparten av 29er-teamet gjorde att det antagligen var den starkaste klungan någonsin som rullade ut på KM-banan. Jag och Jberg hade småpratat lite om att känna lite på våra motståndare ganska tidigt så när Västerplana passerats och sikten var fri så satte vi av i en långrökare från längst bak i klungan. Mätaren stod en stund på 65 km/h och mina ben stod rakt ut skulle man kunna säga. När dessutom resten av klungan satt bakom och visslade, totalt oansträngda, så var det bara att inse att man skulle få rätta sig in i ledet. Målbacken som brukar vara tämligen utslagsgivande hamnade i rak motvind vilket gjorde att det blev samma visa där: Jag satt i spets och tog i medan resten satt och mös. Efter första varvet insåg jag att mina ben inte skulle bjuda upp till någon dans så det var bara börja spara sig och se till att inga farliga kom iväg.
När vi närmade oss målbacken för sista gången, fortfarande med samlad klunga, så var förhoppningarna om att gå loss i backen helt utom räckhåll. Istället fick vi rikta in oss på att 29er-teamet skulle ta hem det. Jag och Jberg hade en outtalad överenskommelse att jag går i roten på backen med honom på hjul, sedan får han ta den sista biten då han var fräschast och dessutom har den bästa rökaren av oss. Sagt och gjort, med 500 m kvar till backen så attackerar Karl så Falköping får täta. Perfekt läge för mig att sätta in min attack om jag bara hade haft ben till det. Jag gjorde dock ett tappert försök, jag hör att det är någon bakom och väntar mig att ha hela klungan på hjul men när jag vänder mig om ser jag till min stora glädje att det bara är Jberg som gått med och att vi har en lite lucka ner till resten. Jberg ser att jag inte har något kvar att åka med och går förbi och släpper in mig på hjul. Sista biten in mot mål är Fredrik den starkare av oss och kan ganska lätt rulla först över mållinjen, till hemmapubliken stora jubel. Bra kört! Den var du verkligen förtjänt av! Bakom oss rullar Skara-Johan in som trea och faktum är att han antagligen hade kunnat förpassa mig till en plats lite längre ner i resultatlistan om han bara velat. Jag lovar bjuda igen vid tillfälle! Grymt kört av Karl dessutom som körde väldig osjälviskt och "tog en för laget". Det är sådant som gör linjelopp intressant.

Lite suddiga bilder från racet:

Sääv visade på god fysik!

Karl jagas efter en av hans attacker

Starkast för dagen mitt i bild

På lördag väntar Finmarksturen tillika långlopps-SM. Ska bli spännade, hoppas bara benen är lite roligare att ha och göra med då.

KM-vecka

Denna vecka är det KM-vecka i Lidköping som jag tidigare nämnt. Igår avgjordes XC'n. Dryga femtontalet kom till start och merparten av 29er-teamet var på plats, endast Rickard saknades. Lite nojjig var man ju över formen och med både Skara-Johan, Jberg och Tommy på startlinjen så kändes det hela lite smånervöst. Detta var helt klart en drabbning man ville gå segrande ur... Lyckligtvis visade mina ben upp en sida som var av den bättre sorten samtidigt som Johan inte hade sin bästa dag, vilket gjorde att jag kunde passera mållinjen först. Gött! Johan kom in som tvåa och Jberg, Tommy och Sääv gjorde upp om platserna bakom. Där drog Jberg det längsta strået och blev trea samt klubbmästare. Grattis!

Idag har jag varit med på min första klubbträning med Skövde CK på en herrans massa år. Mer snack än verkstad blev det men inte desto mindre trevligt för det! Kul och prata lite strunt med de gamla rävarna. Vi hann dock med att provköra åttakilometaren som delvis är lite omlagd samt förbättrad med en bro och lite grus här och där. Efter ett varv kunde man glatt konstatera att en redan bra slinga blivit ännu bättre. Snyggt jobbat Skövde CK!

Imorgon är det dags för KM igen. Linjelopp i Medelplana. Brukar vara superkul. Hoppas det kommer ett gäng både från Mariestad och Falköping och kanske till och med Skövde? Ses där!

Liket lever

Under helgen så har någon form av bra känsla för cykel infunnit sig igen. Två pass har jag klämt in mellan övriga bestyr och jag kan konstatera att man inte sitter på några guldben för tillfället. Dock ska det nog finnas tillräckligt med mos för att bjuda upp till dans i Lidköping CK's båda klubbmästerskap som går av stapeln i morgon och på onsdag. Kul med lite ploj-race och förhoppningsvis är det vad som fordras för att få till någon sorts form till Finnmarksturen nästa helg.

Vila

Idag är det sju dagar sedan jag senast satt på en cykel. Jag har inget direkt skäl till att jag hållit upp med träningen på det här viset, mer än att det varit lite väl mycket saker på hemmafronten som släpat efter en längre tid. Hungern efter att trampa har helt enkelt inte funnits där, och eftersom att inte cykel är mitt yrke så har jag således valt att avstå från att plåga mig på tvåhjulingen. Idag fick jag dock en liten "mys-känsla" när jag lyfte i racern så i morgon bitti bär det nog av på en lite fläskbrännartur. Om det inte regnar och är åtta plus... Då ska jag se på TV och äta kakor....

Vasan

Tyvärr blev inte Vasan riktigt som jag tänkt mig. Redan efter drygt 40 minuters åkning var förhoppningarna om en hyfsad placering grusade då jag, efter att inte riktigt fått plats på den tilltänkta "cykelbanan", tvingats åka lite över en äng där gräset var slaget. Resultatet blev en kassett och bakväxel som var fulla av hårt tvinnat hö. Bara plocka av hjulet och se på när klungan försvann samt se sig passerad av ett hundratal andra åkare.

För övrigt var det ett ganska kul race med bra ben. Bra väder och fina miljöer. Flitigt jagande gjorde mig till 45e man över mållinjen. Inte kul, men positivt att kroppen kändes bra hela vägen. Blir nya tag till Finnmarksturen!

Liten update från Dalarna

Veckan rullar på i lugn och ro här i Lindvallen. Igår gjorde jag, bror och far ytterligare ett besök i Rörbäcksnäs. Det blev några rundor på de olika slingorna och vi var alla mycket imponerade av den fina terrängen. Några bilder därifrån:

Idag har jag kännt lite på första biten av Vasan. Den inleds med en backe på dryga 2 km så det lär bli tuff körning från start. Några bilder:

Jag hade inte valt cykelcross frivilligt till det här föret

Lindvallen

Den här veckan har jag semester och jag har valt att spendera den i Lindvallen. Till sällskap har jag min far och bror. Imorgon kommer dessutom Therese och förgyller vår tillvaro.
Idag trampade jag iväg till Rörbäcksnäs och testade lite fantastisk skogsåka. Helt underbar miljö och fina stigar med skönt flow. Rejält böljande landskap på vägen dit och hem gjorde att det blev ett bra träningspass. Efter lunch kände vi på lite DH. Smidigt att åka lift upp och cykla ner. Riktigt kul var det också även om jag höll igen lite för att hålla mig hel till helgens prövning.

Kort utvärdering

Ett hundratal mil har snart passerat under hjulen på Eddy Merckx'en som jag lånade av Evalds för ett tag sedan så det börjar bli dags för en liten utvärdering:

Ramen:

Eddy Merckx EMX-1 heter den och är den billigaste i EMX-serien. Den har mycket gemensamt med sina dyrare syskon och den ser riktigt cool ut med sitt feta styrrör och i övrigt ganska slanka design. Åkegenskaperna då? Jo, den levererar. Som väntat är den riktigt styv över "framvagnen" och det är en fröjd att stå och bända i den, samtidigt som den går väldigt komfortabelt, vilket inte är till någon nackdel på våra skarabörjska landsvägar. Även runt vevpartiet svarar det bra och det känns att belgarna kan sin sak med att lägga kolfibern på rätt håll. Nackdelar då? Lite beroende på hur man vill att ens cykel ska uppträda och hur man vill sitta, så kan man som tävlingsåkare tycka att den är lite väl snäll i geometrin. Styrröret är i högsta laget och ramen upplevs i allmänhet som lite sävlig. Detta är synpunkter som är högst personliga och de egenskaper jag anmärkt på kanske är just de som tilltalar någon annan. Antagligen har Eddy Merckx inte riktat in sig på rena tävlingsåkare med sin instegsram utan riktar sig mer till dem som vill köra något enstaka race och några motionslopp om året.

Hjulen:

Hjulen kommer från Roval, är gjorda av aluminium samt avsedda för tubdäck. Dessa hjul bevisar att man faktiskt klara sig utan kolfiberhjul på landsvägen. De är styva, lätta, aerodynamiska och har otrolig komfort. Komforten beror troligtvis på att de är skodda med Specialized S-Works tubdäck. Helt fantastiska däck vad det gäller komfort, grepp och rull men lite väl lyxiga att träna på, egentligen. Detta är hjul jag verkligen skulle vilja ha i min egen garderob!

Växelgruppen:

Campagnolo Chorus 11-speed. Förståsigpåare får säga vad de vill men jag vill påstå att både jänkare och japanska fiskrulletillverkare står sig slätt mot detta italienska mästerverk. Gruppen är genomtänkt, ergonomisk, lätt och inte minst otroligt snygg. Det klart bästa jag kört på!

Styre:

Control Tech's ergonomiska variant. Tanken är god och passar antagligen bra för dem som gärna håller uppe på styret men övergången till bromshandtagen är inte optimal och det känns som att de hamnar lite "djupt". Bocken är dock perfekt och styret är mycket styvt. Tyvärr kvalar det också in i den tyngre ligan.

Sadel:

Fizik Arione. En numera klassisk sadel i racersammanhang och den bjuder inte på några överraskningar. Den passar min ända mycket bra och jag gillar den extra längden som möjliggör att kunna "åka" lite fram och tillbaka på den.

Summasummarum:
Eddyn har varit en mycket trevlig bekantskap på träningsrundorna. En mycket bra cykel som med några små ändringar skulle bli helt perfekt. Lite väl lugn i sitt uppförande kanske men samtidigt gör den långpassen så mycket bekvämare att det kanske ändå är en fördel? Jag kan verkligen rekommendera denna cykel för dig som vill ta din cykling en nivå till och kanske känna på lite tävlingar och riktigt ambitös träning. Ska du köra Sverige-cupen och SM så kanske man ska snegla på EMX-3'an men komponenterna duger mer än väl även till det ändamålet!
Tack Evalds för att jag fått chansen att pröva denna fina hoj och jag hoppas på att hinna med ytterligare något pass innan jag lämnar tillbaka den!

Ny bild

Hittade en bild från Engelbrekt som jag tyckte passade som "rubrikbild". Bilden är lånad från Erik Wickströms hemsida: erikwickstrom.se . Hoppas han låter mig veta om det inte är ok att jag använder den.

Lidköping-Skara-Lidköping

Igår kväll kördes Lidköping CK's långa tempo. 37,5 km skulle avverkas i fullt solsken och nästan helt utan vind. Tror vi blev sju man till start. Jansberger gick ut först och jag tvåa. Jberg hade bra ben och jag fick verkligen bita i på utvägen för att komma ikapp. Lagom till vändpunkt hade jag kört in minuten på honom men jag fick verkligen slita för att gå ifrån. På hemvägen började jag känna mig i riktigt bra slag och de sista fem gick det faktiskt undan. 51:12 blev min tid. En putsning med några sekunder av mitt personbästa på sträckan. Känns bra med tanke på att jag körde fullkittad tempohoj förra året och vanlig linjecykel utan pinnar i år. Även Jberg höll i fint på hemvägen och gjorde en riktigt bra tid. Tror han snyggade till sitt personbästa med ett par minuter! Måste tyda på att vi blivit en smula starkare till i år, vilket är glädjande!

Kolla in Sääv's blogg för ett par bilder från kvällen (jag skäms för att jag körde utan sockar, men ibland är inte huvudet med...). Resultat kommer dyka upp på Lidkoping CK's hemsida.

Onsdagsserien

Ikväll är det onsdagsserien som arrangeras av Lidköping CK. Nästan 40 km tempo är det som väntar. Kom och kör oavsett om du har tempohoj eller ej! Jag kommer köra med linjecykel utan pinnar. PM finns här.

Engelbrektsturen

Den gångna helgen körde 29er-teamet Engelbrektsturen. I lördags, strax efter lunch samlades jag, Karl, Skara-Johan, Fredrik Svensson och Marcus Persson i Skara för att sitta upp i klubbussen som skulle ta oss till Norberg där helgens långlopp skulle gå av stapeln. Glada miner i kombination med att Svensson höll gaspedalen i nivå med golvet, gjorde att resan gick fort. Väl på plats följde de sedvanliga rutinerna: Hämta nummerlapp, leta upp boendet samt jaga tag i ett ställe där man kunde få något ätbart.
Söndag morgon var det tidig väckning då jag och Karl skulle sälja Enervit på torget innan start. Det var lite grus i ögonen till en början, men en korv risgrynsgröt senare så var man med i matchen! Det strålande vädret gjorde inte heller saken sämre.

När klockan närmad sig elva var det dags att att dra sig mot startfållorna. Jag, Johan och Richard i fålla ett och Jansberger, Sääv och Karl i fålla två. Efter startsignalen rullade vi iväg i ett makligt tempo. Kändes väldigt mycket som starten på ett linjelopp, fast med alldeles för breda styren. Några små attacker avlöste varandra och efter 5-6 kilometer fick jag en öppning där jag kunde fyra av en liten rökare. Tanken med var väl kanske inte så allvarlig utan mest för att få känna på att sitta längst fram i alla fall på ett långlopp den här säsongen. Med mig på hjul fick jag Mattias Nilsson. Som väntat blev vi ikappåkta efter någon kilometer och i samband med det lyckades jag även att pilla av kedjan från framdrevet. Ingen större fara utan jag kunde snart ansluta till spetsen av klungan igen. Efter 14 km kom första stigningen. Farten höjdes en smula och jag tror klungen sprack upp en aning. Dock kördes det lusigt nedför så jag tror att förstagruppen han bli rätt stor innan de starka gossarna bestämde sig för att börja köra på allvar. I samband med detta hoppade min ena flaska (den stora, odruckna givetvis) ur flaskstället och jag insåg till min förfäran att jag skulle få klara resten av loppet på en liten, halvdrucken flaska och gel. Några fartökningar senare vänder jag mig om och ser att jag är sist i förstagruppen. Framför mig har jag sju av de stora kanonerna och jag inser att det kommer bli en tuff åktur. Fram till halvvarvningen går allt ganska odramatiskt men lagom till spurtpriset sätter Johan Landström (Cykelcity) in en stöt och tätgruppen dras ut. När vi återigen kommer ut på en grusvägsraka har jag kanske 7-8 sekunder upp till sista hjul och jag ger allt för att komma ifatt. Tyvärr går jag lite hårt in i en kurva och jag tvingas syna gruset. När jag rest mig upp står både styre och bromshandtag på "trekvart" och när jag väl är upp i sdaeln igen så är täten borta. Jag fick således åka ensam en stund och vänta in bakomvarande grupp. Jag körde på så hårt jag kunde utan att dra syra och skjöt i mig en gel för att spara på vätskan som var kvar. Med ca 25 kilometer kvar närmar sig en större grupp bakifrån men precis innan de är ifatt kommer Österling och Byhlinder som skjutna ur varsin kanon. Bara för mig att nypa på hjul! Senare ansluter två åkstarka killar från CK Hymer och vi får upp ett riktigt bra samarbete och tempo. Med cirka milen kvar till mål går vi in i skogen, uppför en liten backe. Jag känner att det går för långsamt så jag går förbi och ger vad jag har. Resultatet blir att jag får med mig en Hymer-kille, resten släpper. Sista milen in mot mål har vi ett hyggligt samarbete. Jag känner att benen börjar krampa och jag lyckas inte skaka av min kombatant trots ett par försök. Med knappa kilometern kvar strular jag lite och han får en lucka som jag tyvärr inte hade ben till att jaga ifatt. Jag korsar mållinjen som nia vilket blir mitt bästa resultat så här långt under LL-säsongen. Jag känner mig mer än nöjd med den placeringen och jag är glad att jag lyckades hålla ihop det såpass bra trots vissa missöden.

Det blev en lång resumé för er som orkat läsa, men det var ett händelserikt lopp där jag kände att jag tog ett steg i rätt riktning. Nämnas bör också att Johan och Richard gjorde var sitt kanonlopp och lade rabarber på andra- repektive tredjeplatsen i H30. Grymt stabilt och grattis till er båda. Även Jansberger, Sääv och Karl gjorde mycket bra ifrån sig så det var ett tämligen nöjt 29er-team som lämnade Norberg.