5 timmar 40 minuter

Dagens distans kan sammanfattas: Kallt, blåsigt, grått, regnigt, skitnödigt, ont i ryggen. Men jag fick ju se Hökensås i alla fall. Resten av veckan blir det enbart roliga pass.

Rätt fin miljö egentligen, men det blåste småspik på slätterna utanför Falköping.

Dagen enda riktiga ljuspunkt. Pace på traktor sista milen in till Tidaholm. Krokodiläggen såg ut att stå stadigt.

Back-pottpurri

Vi som bor i Skövde med omnejd har det väldigt väl förspänt vad det gäller backar. Knölen som kallas Billingen är väl inget jätteberg med internationella mått mätt men ändå en rätt hyffsad kullle. Tyvärr blir man inte automatiskt bra på att åka uppför bara för att man bor här, man måste ge sig i kast med berget också. I synnerhet om man är en tung klump som jag, som inte har någon direkt naturlig fallenhet för att åka uppför. Sagt och gjort! Dagens pass blev ett medley av de bästa backarna Billingen har att erbjuda runt Skövde. Kändes lite halvsegt, men som en vis man en gång sa: Även de tunga passen behöver köras igenom. Nedan följer lite bilder på några av dagens motlut (fast de är tagna på vägen ner).

Måndag=TC

Trodde att helgens bravader skulle ta ut sin rätt idag, men icke! Kände med ens när jag började trampa mot klubblokalen i morse att benen kändes riktigt rappa och fina. Konstigt med tanke på hur möra de verkade igår kväll. Bara tacka och ta emot och bita i desto mer! Själva passet flöt således på rätt bra och jag kunde plåga mig rätt friskt. Efteråt bestämde jag mig för att passa på att njuta av det fina vårvädret så det blev en liten omväg hem på ett par mil där benen fick en chans att återhämta sig ordentligt. Nu återstår i princip bara ett åttatimmarspass på firman så är även den här måndagen ur världen. Imorgon ska jag troligtvis vila. Och kanske raka mig.

Söndagsåka

Beslutade att förlägga dagens distans i hemtrakten då flaggorna stod som spånskivor i vinden när det var dags att hoppa upp på saltmoppen i morses. 90 minuter i tämligen rask takt avverkades innan jag mötte upp Per M och Karl. Per hade fått bud på morgonen att fler var intresserade av att ansluta så vi tog sikte på Korsberga för att möta upp dem. Oroväckande lätt gick det i medvinden och det sjöng fint från däcken. Apropå däck, Per försåg mig igår med två nya mackor som såg ut exakt som ett crossdäck, men för 26". Grymt mycket trevligare att sitta och kolla på ett smalt hjul än en fet våffla, i varje fall på distanspassen. I skogen kan det vara annorlunda.
Efter att ha mött upp Ström och Malm i Korsberga bar det iväg mot Tidaholm via Klämmesbo. Sedan blev det Dimbo, Dala och Borgunda på hemvägen. Riktigt go motvind bjöds det på samt ett och annat inslag av lite fartåka. Riktigt kul är att Karl visar att han tänker vara med och kriga ordentligt i år ty han visade inga tendenser att vilja vika sig idag. Ska bli väldigt kul och följa! Hemma igen stannade klockan på ganska exakt fem timmar. Det får duga, benen är trötta i alla fall.
Två bilder från idag:

Ser ut att spåra rätt illa men jag hoppas det är jag som håller kameran fel..

I eftermiddag hoppas jag på brödbak och en lugn söndagskväll. Imorgon ska jag gneta på den här älsklingen igen:

Solskenscykling

Idag var det dags för långpass. Tre minusgrader, lätt nordvästvind och strålande solsken var förutsättningarna när jonnen grenslades strax innan åtta. Efter ett uppvärmningsvarv mötte jag upp Per M och vi kom överens om att det är skönt med medvind hem. Kosan styrdes således mot Kinnekulle via Timmersdala och Götene. Nu blev det aldrig så att vi kom upp på själva högkullen men vi var i alla fall i närheten. Hemfärden gick över Lundsbrunn och Skara. Väl i Varnhem började mina ben bli rätt darriga och jag tyckte mig skönja en och annan rosa elefant springandes över gärdena. Hemma på Lundenvägen igen kunde det konstateras att ca 6 timmar och 15 minuter avverkats. Imorgon överväger jag om man skulle ge sig iväg tidigt och sluta upp med Lidköpingspöjkarna (Jansberger och ev Sääv) eller om det blir en runda med Per på hemmaplan. Tror vädret blir den avgörande faktorn.

Kyrkan i Skärv i morgonsol:

TC igen

Kändes grymt segt efter jobbet idag och hade inga större förhoppningar på dagens TC-pass. Dock släppte det efter ett antal tre-minutare och såhär efter passet känner jag mig i slag igen. Till helgen väntar två distanspass. Känns faktiskt inspirerande! Nu blir det ostbuffé och kanske lite rödtjut till det.

Onsdagsmys

Idag fick jag finbesök lagom till eftermiddagens träning. Fredrik Jansberger hade släpat sig hela vägen från Lidköping för en runda samt lite mek. Det blev en sväng över berget och Raka linan, därifrån vidare mot Öglunda, Eggby, Axvall, Varnhem och hem. Hård vind gjorde att intensiteten hölls jämnt hög och tack vare viss hetsning från sotarmäster nåddes puls som inte sett dagens ljus sedan förra årets tävlingssäsong. Efter att vi cyklat oss trötta och kommit hem vidtog gaffelbyte på Fredriks mtb. Det var välbehövligt då den gamla Rock Shox'en verkligen gjort sitt. Nu lär Mr. Jansberger bli farlig i skogen, särskilt om jonnen kan begåvas med ett nytt vevlager också;)!

Fredrik, som äntligen frisknat till efter långdragen förkylning (men han va lika stark som vanligt):

Tisdagsbacke

Strålande solsken, +10 i skuggan, dubbfritt och friska ben bäddade för ett lyckat träningspass i eftermiddags. Frisk västanvind gjorde att "Klippet" byttes ut mot Norra Bergvägen/Alphyddevägen då det hade blivit liite för mycket av den goda medvinden upp till Lerdalavägen. Fördelen med Alphyddevägen är att den är brant och hård, nackdelen är att den är belägen tämligen centralt vilket gör att folk tittar på en som om man led av någon sorts psykisk ohälsa när man vänder runt nere i roten på backen för sjunde gången i ordningen. Fast i och för sig, hade man brytt sig om vad folk i allmänhet tycker hade man nog inte ägnat sig åt en sport där det hör till att åla sig i tajta trikåer och raka benen...
Hursomhelst, passet flöt på riktigt bra och det var kul att äntligen få åka dubblöst.

Dagens träningsarena:

Nu blir det brödbak! Italienskt lantbröd efter klassiskt, finskt recept:

Sprättiga ben

Kroppen svarade, som sig bör efter två dagars vila, otroligt bra idag när 90 minuter testcykel tillryggalades. Imorgon får vi se om det går att gneta på ännu lite bättre utomhus. Måste bara fixa punkan först... Kanske läge att fimpa dubbdäcken helt och hållet? Den som lever får se...

Feed your soul

Efter en helg av dekadens i Göteborg är både kropp och själ grymt laddade för en hård träningsvecka. Nästan så man är lite ivrig inför morgondagens TC. Jäklar vad jag ska bryta i den gamla Monarken!

Vinterslask...

Tio centimeter blötsnö var vad som låg utanför dörren denna morgon när dagens distanspass skulle till att avverkas. Runt nollan och vindstilla var det också så jag valde att styra kosan åt Götene/Lidköping/Skara- hållet. Trött blev jag ganska snabbt, inget ätbart hade jag med mig och den halvfrusna vattenflaskan var inte särskilt inbjudande. Som lök på laxen noterade jag pyspunka på framhjulet med dryga timmen kvar att åka. Fick gå på fälgen från Våmb och hem. Nåväl, hoppas pannbenet blev en aning tjockare i alla fall. En bit över fyra timmar stannade klockan på. Känns onekligen rätt skönt att det var veckans sista träningspass, ty helgen ska nämligen ägnas åt att mata både kropp och själ med lite annat än cykel.

Nya tag nästa nästa vecka!

Isande vind och kramp

Iskall Rysslands-vind gjorde att det blev svårt att riktigt få upp värmen på dagens distanspass trots strålande solsken. Detta genererade krampkänningar i fötterna som började spöka i benen efter ett par timmar i sadeln. Fick ta fram piskan för att förmå mig att kräma ur mer än fyra timmar på klockan. Resultatet blev 4 timmar och 40 minuter samt väldigt dålig motivation till att stämpla in på Firman idag. Skulle kännas bättre med rodel-träning resten av dagen!

Fint men iskallt längs med Vättern.

Uppe med tuppen

Jepp, uppe i svinottan för att hinna avlägga ett TC-pass innan dagens övriga sysslor tar vid. Pass nr. 1 står det visst på programmet. +1/4 kg på motståndet också. Är ingen lek med testcykel, det är en sak som är säker... Tur det snart är vår!

Uppförsbacke...

...var vad som stod på schemat för dagen. Den längsta backen jag känner till som ligger i närområdet som inte har några direkta platta partier är cykelbanan nerifrån Billingehov, förbi Däldernas kapell sedan höger in på Lerdalavägen och upp till toppen. Denna backe tar någonstans 7-10 minuter och köra beroende på underlag och däckval så därför beslutades att dagens träning skulle förläggas här. Strålande förmiddagssol och isande vind hade jag till sällskap. Ben och lungor fungerade bra och passet kördes igenom från början till slut utan några märkvärdigheter. Dock bidrog nog det nya bakhjulet, som försetts med dubbfri macka, till att vinterjonnen kändes lite sprättigare än vanligt.

Trevlig vy som mötte en var gång man trampade nerför:

Nytt material till salt-räsern:

Min nemesis

Det var med lätt ångest jag trampade iväg mot Östermalm och Skövde CK's klubblokal för ett testcykelpass denna morgon. Pass nummer 10 stod på schemat och alla som någon gång underkastat sig legendaren Jan-Åke Ek's TC-program vet att pass nummer 10 innebär att det ska vrängas lungor för fullt! Så det var bara att rota fram pulsbandet längst ner i träningsväskan och börja förbereda sig för 90 tuffa minuter.
Såhär i efterhand kan jag konstatera att det gick bra. Jag blir långsamt lite starkare och lite lättare. Återstår bara att se om det fungerar i verkligheten också...
Bifogar en bild på en rättvis maskin som gärna plockar ner den självsäkraste på jorden:

Trötta ben och ännu tröttare bakhjul

Tyckte mig känna att cykeln började bli väl svajig i slutet av gårdagens pass. Vid en snabb översyn innan dagens runda konstaterades att fyra ekrar hade gjort sitt. -Nåväl, tänkte jag, går ju fortfarande runt utan att ta i ramen. -Får väl bryta lite försiktigare uppför backarna idag så håller det nog... Det gjorde det. Nästan. Med närmare 4 timmar körda så plongade det till i bakhjulet och en femte eker gav vika. Nu gick inte hjulet fritt längre. Detta till trots skarvade jag och Per på ytterligare en timme medan Karl valde att styra kosan hemåt. 23 av 28 ekrar borde väl ändå funka att åka på och lite extra träningsmotstånd i form av ett Nokian dubbdäck gnuggandes mot bakgaffel borde ju ge starka ben. Såhär med facit i hand kan man konstatera att det i varje fall gav trötta ben, ty det var en tämligen mjuk Johannes som svängde in på Lundenvägen efter lite drygt 5 timmar körda.

Bifogar en suddig bild på den gode Per i disigt landskap:

Imorgon blir det TC. Brukar göra ont.

Dryga 5 h senare

Så var dagens pass avklarat. Färden gick genom ett färglöst skaraborg och till sällskap hade jag Per Mårtensson. Per, som också bor i Skövde, började cykla samma år som jesus bar sitt plus upp till Golgata så han har hunnit med en och annan säsong i sadeln. Han är således en alldeles utmärkt parhäst på distanspassen då han aldrig viker ner sig och aldrig skulle få för sig att klaga på vädret.
Troligtvis gör vi om samma sak imorgon igen, då förhoppningsvis i sällskap med Karl.

Avrundar med en bild på en annan trogen följeslagare på vinterpassen:

 

Lördagsträning

Gråmulen lördagsmorgon, en plusgrad och av flaggorna att döma, 4-5 m/s någonstans runt sydväst. 5 timmar på flåsbågen stundar närmast. Ser fram mot det.

Fallit till föga...

Jahopp, då har man fallit till föga och börjat blogga. Ska bli intresssant och se hur det artar sig. Tanken med denna blogg är att jag ska skriva lite om min framfart på diverse tvåhjulingar, men först och främst avlägga rapporter om hur det går för det team jag ska representera under kommande säsong, nämligen Team Evalds 29:er. Det är alltså bröderna Evaldsson på Evalds MTB som tagit initiativet att starta upp ett team där samtliga kommer åka på Specialized 29ers. Ska bli väldigt kul och jag ser verkligen på säsong -11 med tillförsikt!

Jag väljer att avrunda mitt livs första blogginlägg på samma vis som min teamkollega Karl, med en bild på min blivande racemoppe: