En helg som motionär

I helgen har två motionslopp avverkats: I lördags var det Tranrikesrundan och idag gick Hökensås runt av stapeln.
Till Tranrikesrundan åkte jag och Per och det var ett kallt och blåsigt Falköping som välkomnade oss på lördagsmorgonen. Det var en tämligen diger klunga som rullade ut ur staden med riktning mot Skara. Med i klungan fanns merparten av Falköpings och Mölndals juniorlag samt ett par Motala-åkare vilket borgade för att det skulle bli åka av. Jag var åk-sugen och kastade därmed loss redan efter en mil. De gynnsamma vindarna gjorde att det var lätt att sätta farthållaren på +50 km/h och jag fick snabbt en ganska rejäl lucka till klungan. Så rejäl att jag fick åka ensam i sju mil innan jag fick sällskap igen. Då återstod bara två mil i motvind från Broddetorp, via Torbjörntorp till torget i Falköping där målsnöret var placerat. Det blev hårdkörning in mot mål där Falköping drog längsta strået och lade vantarna på de två första platserna, jag rullade in som trea. Kul körning och duktiga juniorer!

Till Hökensås var det tänkt att Kvänum skulle vara representerade av tre åkare genom mig själv, Karl och Jansberger. Därtill hade vi också förstärkning i form av Per. Tyvärr hade vi inte vår bästa dag då Karl upptäckte att han lämnat skorna hemma och Per fick framhjulspunktering redan efter två kilometer. Typiskt! Alltså bara jag och Fredrik kvar. Det var en orolig klunga som tog sikte på Habo där alla ville vara med "där framme" med ingen vill sitta i vinden. Motionslopp när det är som bäst med andra ord! Jag och Jansberger gjorde några försök att komma iväg och till slut var vi en kvartett bestående av oss två, Kenta från Hjo samt en gubbe från Jönköping. Vi hamrade på efter bästa förmåga och vi fick en lucka som sakta men säkert växte. Jag hade ben som var ungefär lika vitala som döda fiskar så jag fick ta korta förningar och försöka köra så ekonomiskt som möjligt. Riktigt tråkigt! I Tidaholm gick jag på Jansbergers hjul och hamnade sprattlandes i diket. Om moralen var låg innan så åkte den i bott i och med det. Som tur var mötte Karl upp i Tidaholm (med cykelskor) och han var stark som en oxe, vilket gjorde att han fick stå för stor del av dragjobbet tillbaka till Hjo. Riktigt bra kört Karl! Imponerande! När det började dra ihop sig till målgång tog Karl en riktigt hård långförning med ca 2 km kvar på vilken jag skarvade med ca 7-800 meter kvar. Kvar på mitt hjul hade jag Jansberger som var vårat sista kort att fyra av med 100-200 m kvar. Dock kändes det som loppet var avgjort när vi kom in på målrakan så jag och Jansberger förberedde oss på att rulla i mål sida vid sida. Dock noterade herren från Jönköping detta och såg sin chans att smita förbi med tiotalet meter kvar. Icke, tänkte vi och ställde oss upp i pedalerna. Tyvärr hade arrangören haft den goda smaken att ställa upp kravallstaket tio meter efter mållinjen vilket ledde till att vi brakade in i det med buller och bång. Först jag och sedan Jönköping ovanpå! Två vurpor på 13 mil är bannemig rekord! Gick bra med både oss och cyklarna som tur var. Summa summarum så var jag först över mållinjen men jag gjorde ett riktigt sunkigt lopp med makalöst dåliga ben. Absolut inte nöjd mao men man tillgodogjorde sig förhoppningsvis lite träning.

Stumpjumper Expert 29er

Mitt immunförsvar har visat sig från sin bästa sida denna vecka och idag var andra morgonen jag vaknade utan känningar i halsen. Alltså dags för ett "ursnorningspass" tillika premiärtur på nya bågen! Kroppen svarade lite sisådär av förklarliga anledningar men det var ändå inte det som var det intressanta med dagens pass utan det var hur hojen kändes som var prio idag.

Efter att att ha vänt stammen, kapat styret lite grand och fått till sadeln som jag vill ha den så känns sittställningen helt fantastisk. Hela cykeln är otroligt styv och den svara på "tilltal" ruggigt bra. Ingen effektförlust att tala om här! I skogen flyter den på klart bättre än sina småhjuliga syskon och tack vare den relativt låga vikten så känner jag aldrig av den tröghet på långsamma partier som jag tidigare upplevt på andra 29or. Dock kräver stel bakgaffel att du har kräm nog i limporna för att stå upp där det blir ordentligt stökigt och det är väl just i sådana partier Experten får smisk av motsvarande Epic (heldämpad). Kort sagt en otroligt bra och snygg cykel som garanterat kommer göra mig snabbare på långloppen. Jag återkommer längre fram med vidare utvärdering.

Och så ett par bilder på skapelsen:

Baksmälla

Idag har jag känt mig som "ett utsketet äpplamos" som vi uttrycker oss här i Skarabörg. Förkylningen kom med andra ord som ett brev på posten vilket gör att jag kommer ligga lågt med både träning och arbete ett par dagar. Rätt skönt ändå att ta det lite piano.

Taggtråd i halsen och ben av guld

Igår kväll, när sista golvlisten spikats fast i hallen, började en konstig känsla infinna sig i halsen. Det plus lite nästäppa signalerade att en förkylning var på ingång. Typiskt lagom till årets viktigaste senior-race på landsväg. Jag valde att ladda med rabarberpaj, chips och två glas rödtjut samt försökte tänka på annat i hopp om att det skulle kännas bättre till morgonen därpå.

Så, när klockan ringde kl 06:00 i morse valde jag att ta tempen och sätta mig ner vid frukostbordet och känna efter riktigt ordentligt. 36,5 grad som vanligt och halsen kändes ändå rätt ok vilket gjorde att jag satte mig i Fiaten och tog riktning på Hällekis med racern i bagaget för att möta upp Jansberger.

Så till själva loppet:
Starten gick och benen kändes som stockar första gången uppför backen. Nästan så illa att jag kände för att vända på toppen och åka ner till bilen igen. Bryta utan anledning är ju dock inte godkänt så det var bara att åka med i förhoppning om att det snart skulle kännas bättre. Andra gången uppför branten var inget kul heller men den tredje började det lossna och jag kunde spara mig på vägen upp till toppen. När vi gått ut på det fjärde varvet (eller var det tredje?) gick Jansberger fram och tog en lite hårdare förning vilket gjorde att vi tillsammans med fyra andra åkare gled ifrån klungan. När detta upptäcktes var det bara att börja dynga på för att skapa lucka. Det lyckades för snart hade vi över två minuter ner till klungan. Tyvärr tvingades Fredrik släppa i målbacken men det var kul att vi var dubbelt Kvänum i täten ett tag!
Näst sista gången vi skulle ta oss an Högkullen hade luckan ner till klungan krympt till mindre än 30 sekunder. Jag fyrade av en attack där jag fick med mig Magnus Anundsson från Mölndals CK och vi började samarbeta efter bästa förmåga. Vår enda chans att hålla undan var att gå för fullt på platten tillbaka till målbacken. Med facit i hand gick det bra. Till och med så bra att vår lucka drygats ut till 1,30 i roten på backen. Själva uppgörelsen om segern var tämligen odramatisk. Jag gick in som första man i sista branten och drog så hårt jag kunde utan att dra syra för att invänta en attack. Den kom med dryga hundratalet meter till snöret och den hämtade jag in relativt enkelt varpå jag kontrade direkt vilket satte punkt för racet.

Så sjukt skönt att få vinna! Dock har jag nog dragit på mig en rejäl förkylning så nästa vecka inleds med ett antal dagar vila tills jag känner mig bra igen.

Blomma från prisutdelningen

Prisutdelning

Götene Elit-GP

Igår kväll var det då dags för Götene Elit-GP som jag gått och varit lite smånervös inför hela veckan. Jag och Jansberger slöt upp halvannan timme före start för att hinna få igång benen ordentligt innan startsignalen ljöd. Vi tog riktning mot Husaby och Lundsbrunn och jag kände ganska omedelbart att benen vaknat till liv efter söndagens begivenheter. När startlista signerats, fickorna plockats ur och benvärmarna åkt av var det dags för start. Jag och Fredrik hade på känn att det antagligen skulle bli "flat-out" redan efter första nittio-gradaren så vi placerade oss i god tid i startfållan för att slippa hamna längst bak på snöret i alla fall från början. Glädjande var att Kvänums IF för kvällen förärats med en fan-club bestående av resterande delen av familjen Jansberger. En riktig moralhöjare, så nu gällde det att ta i för kung och fosterland för inte ville man ju göra fansen besvikna?!

Hur gick själva racet då? Jo, startskottet small och det blev som befarat fullt spett direkt. Jag vet inte vad jag höll på med för jag rasade ner som en sten genom fältet första halvvarvet. Som tur var fick jag några lyckosamma kurvor där jag kunde sno åt mig ett gäng platser som placerade mig någonstans i mitten av fältet. Första 15 minuterna var en riktig plåga, därefter blev tempot lite mer omväxlande och det kom ett och annat tillfälle där man faktiskt kunde ta igen sig ett par sekunder. Jag höll mig någonstans mellan 10e-20e plats i klungan. Det var riktig strid på kniven om varenda placering som skulle kapas så det var lätt att man rasade tillbaka om man inte höll sig allert. På det 35e och sista varvet kom jag in på upploppet som 14e cyklist och det var också den placeringen jag fick i mål. Klart godkänt känner jag och om man ska summera min insats:

Positivt:
Jag var aldrig nära att "åka av". Kroppen svarade bra på igångdrag och återhämtade sig bra.

Negativt:
Måste bli bättre på att ta för mig. Vek ner mig allt för många gånger i kriget om placeringar. Dessutom måste jag sluta med att hålla ett pekfinger på bromshandtagen. Sluta fega helt enkelt. Och träna mer. Och hårdare.

Ny hoj!

Igår fick jag äntligen åka och hämta den efterlängtade 29:ern! Tyvärr hade jag ett nytt golv till hallen hemma som prompt inte tänkte lägga sig självt, så kvällen tillbringades på alla fyra istället för att mysa med nya hojen. Skönt dock att få lite undanstökat hemma så man kan fokusera på det som är viktigt. Bild på skönheten (cykeln alltså, inte golvet) kommer när jag fått till mitt "stuk" på den.

Ikväll ska jag och Jansberger representera Kvänums IF på Götene Elit GP. Många duktiga åkare lär stå på startlinjen så det blir troligtvis knallhårt. Vädret ser ut att vara på vår sida och det känns som benen börjat komma till rätta, så jag tror på en trevlig kväll i Götene.

Onsdag

Piffade upp bloggen med en lite modernare bild. Lånade bilden från Billingeracets hemsida. Misstänker att SCK's ordförande tittar in och läser lite då och då och jag hoppas att han låter mig veta om det inte är ok. Hittade en annan kul bild som visar hur man ser ut när man biter i som allra värst:

Allra sista biten uppför strupen och jag tar ut det som är kvar i kroppen. Uppenbarligen fanns det lite kvar för jag höll de båda som sitter på mitt hjul bakom mig över mållinjen. Fick en liten lucka på asfalten (var annars?) som jag lyckades hålla.

Träningen idag var tämligen lik gårdagens men med aningens piggare ben. Dock inte tävlingsmässiga ännu, men det är lyckligtvis ett par dagar kvar till fredag.

Idag trillade ett paket in i Kvänum innehållandes en styck Specialized Expert 29:er. Ser fram mot imorgon eftermiddag då jag ska åka och hämta den!

Trötta ben

Nepp, mina ben var det inte mycket med när jag och Per trampade runt Billingen i blåsten idag. Kanske har sin förklaring i helgens bravader..? Får bli lite lättare pass så här i början av veckan för att få benen att fungera igen. De tyngre passen lär komma automatiskt då Götene Elit-GP väntar på fredag kväll samt Kinnekulleloppet på söndag. Kommer bli kul och antagligen precis stenhårt!

Och så veckans tips:

Tokstyva, snorlätta och foten sitter som i ett skruvstäd utan att det stasar. Kostar guld men det är de bannemig värda och man lär aldrig ångra att man köpt dem!

Billingeracet

Större delen av helgen har spenderats på Billingen där första deltävlingen för året i Långloppscupen gått av stapeln.
Lördagen ägnades åt provkörning av delar av banan samt resning av Evalds tält.
Söndag var lika med tävlingsdag. Strax efter sju var jag på plats uppe på stadion för att hjälpa till med lite bestyr, därefter vidtog uppvärmning och klockan elva var det dags för start. Jag hade fått en plats i först startled ihop med alla de stora kanonera. -Bara spänna bågen ordentligt och se hur länge man orkar, var tanken jag hade. Arrangören lockade dock med ett bergspris på toppen av Caterpillarbacken vilket gjorde att jag aldrig behövde bekymra mig för huruvida jag skulle gå med någon första grupp eller ej, ty en handfull av de bästa åkarna försvann med vindens hastighet när det började närma sig snöret som var värt 1000 riksdaler. Jag förpassades alltså till en andraklunga vilket nog antagligen var lika bra. Det trummades på i bra tempo merparten av tiden. Lite "nybörjar-trix" såsom vurpor, kedjetrassel, tappad vattenflaska och så vidare praktiserades frekvent bitvis vilket gjorde att jag tappade lite. Krafterna lyckades jag dock disponera rätt så väl och det fanns en smula mos kvar till den avslutande strupen. De 75 kilometrarna avverkades på tre timmar och en minut, vilket räckte till en 13:e plats i elit-klassen om man litar på den preliminära resultatlistan. Helt OK, särskilt som jag vet att jag kan prestera bättre.

Sammanfattningsvis kan man säga att det har varit ytterligare en toppenhelg med Evald's-teamet! Mycket kul snack och nyttigt utbyte av tankar och erfarenheter. Ser fram mot Lida-loop som är nästa race på tur i långloppscupen.

Guldstjärna också till Skövde CK som stod för ett föredömligt arrangemang och en riktigt trevlig bana!

Fredag

Idag har Öglunda-loopen provkörts. Trots lite blött och slirigt underlag kändes det riktigt trivsamt att skumpa runt på "morfars" stigar borta i Jättadalen. För min del är det enbart positivt att de gjort den slingan lite tekniskt enklare. Som den är nu är den precis lagom! Det är ju trots allt mountainbike vi pysslar med så lite stigar och bök måste det ju vara. Imorgon är förhoppningen att Ryd-slingan ska provas på. Hoppas bara den är pilad...

Ikväll lät dessutom Karl meddela att min Specialized är skickad. Grymt gött!

Helgens vapen...

..ser ut så här:

Min Specialized 29er lär dyka upp någon gång i nästa vecka, men tack vare grabbarna på Evald's så slipper jag stå på startlinjen utan konkurrenskraftigt material på söndag. Scotten är neutral i uppförandet och svarar bra så del lär nog göra mig rättvisa trots det faktum att det är en låghjuling.

Imorgon och på lördag räknar jag med att hinna provåka merparten av LBR-banan. Känns dumt att inte förbereda sig när det ändå är hemmabana.

På lördag eftermiddag och söndag innan racet kommer jag finnas i Evalds tält uppe på Billingens stadion. Kom förbi och ta ett snack och kika på lite schyssta cyklar och prylar!

Kul på Kullen

Denna helg har varit ett lysande exempel på att det går att få ut något ur cykelsporten utan nummerlapp på rygg eller styre. Evald's demodagar gick som sagt av stapeln i helgen. Gott om häftiga hojar, mycket trevligt folk och inte minst fantastiska miljöer gjorde att dagarna två förvandlades till en toppenhelg! Som lök på laxen hade vi också ett fantastiskt väder vilket medgav kortbyxor och snustorra stigar. Så här i efterhand kan man också konstatera att jag inte är den enda att lovorda och prisa 29-tummarnas egenskaper i terrängen. Det är helt enkelt en ny värld som öppnar sig med dessa storhjulingar! För egen del fastnade jag mest för en Eddy Merckx-racer. Kanske att Bianchin får lämna plats för en sådan till nästa säsong...

Näst på tur är Långa Billingeracet. Hemmabana plus en rätt hygglig form gör att det känns väldigt inspirerande. Jag återkommer med hur det går med uppladdningen...

Imorgon blir det långpass. Förhoppningsvis i solsken.

Veckan som snart passerat

I veckan som snart passerat har jag uträttat följande:

Jag och Therese har flyttat in i vårt nya hem och börjar så smått komma i ordning:

Därtill har jag varit en sväng på ett fantastiskt fint Kinnekulle i kvällssol och rekat lite inför Evalds Demodagar ihop med Tommy och C Sääv:

...och igår var Fredrik Jansberger på besök hemma i Sjogerstad och då passade vi på att laga lite på hans MTB samt lyckades även klämma in lite grillning. På kvällen byggde jag ihop ett par nya träningshjul till racern. 20 mm höga kolfiberhjul för kanttråd. Blir intressant att pröva. Tyvärr inga bildbevis på det...

...och så idag gjorde jag äntligen slag i saken och satte i batteriet och bytte olja på Duccen. Trivsam känsla spred sig i kroppen när rovan hoppade igång. Nationaldagen på Anderstorp ihop med Ducceklubben  ska bokas snarast!

Till helgen väntar Evald's demohelg på Kinnekulle. Vädret ser lovande ut och jag känner att det kommer bli riktigt kul!

Materialet

Jag har alltid varit av den åsikten att bra material (läs dyrt) är för dem med dålig karaktär som inte orkar träna. De senaste åren har jag åkt runt på billig kina-plast och ful-tyskar i tron om att det banne mig funkar lika bra. Antingen är det så att jag sällat mig till den skaran som hellre köper prylar än tränar eller så har jag helt enkelt haft fel ty denna säsong har jag upplevt hur riktigt bra cyklar höjer ens prestationer. Till att börja med Bianchin. Så grymt mycket styvare, lättare och snabbare än min gamla Kina-dito. Ingen kraft går förlorad känns det som. Och idag fick jag chansen att åka på en riktigt bra MTB. Det var Karl som erbjöd sig att låna ut sin Specialized Epic 29er till 1:a maj-loppet i Kvänum. Banan som går i Oltorps friluftsområde har aldrig fungerat för mig. Knix och stök hela vägen utan några direkt partier där man kan dynga på ordentligt. Denna cykel vände dock upp och ner på min uppfattning om hur skogscykling brukar te sig. Helt plötsligt var det buskul att gneta runt över stockar och stenar. Fjädringen jobbade sjukt följsamt och cykeln svarade tokbra vid igångdrag. Verkligen kul och en riktig moralhöjare för mig vad det gäller mountainbike!

Hur gick då själva racet? Jodå, efter en sunkig start där jag missade att klicka i pedalen och fick se mig omkörd av större delen av elit-fältet plus en och annan junior så var det bara att börja plocka placeringar, en efter en. Tog mig i mål som sexa eller sjua (har inte sett till någon resultatlista ännu), vilket jag är nöjd med. Men det viktigaste av allt var att jag hade kul hela vägen, vilket aldrig varit fallet på 1:a maj-loppet förut. Tänk vad en dyr cykel kan göra! Tack Karl!