Engelbrektsturen

Den gångna helgen körde 29er-teamet Engelbrektsturen. I lördags, strax efter lunch samlades jag, Karl, Skara-Johan, Fredrik Svensson och Marcus Persson i Skara för att sitta upp i klubbussen som skulle ta oss till Norberg där helgens långlopp skulle gå av stapeln. Glada miner i kombination med att Svensson höll gaspedalen i nivå med golvet, gjorde att resan gick fort. Väl på plats följde de sedvanliga rutinerna: Hämta nummerlapp, leta upp boendet samt jaga tag i ett ställe där man kunde få något ätbart.
Söndag morgon var det tidig väckning då jag och Karl skulle sälja Enervit på torget innan start. Det var lite grus i ögonen till en början, men en korv risgrynsgröt senare så var man med i matchen! Det strålande vädret gjorde inte heller saken sämre.

När klockan närmad sig elva var det dags att att dra sig mot startfållorna. Jag, Johan och Richard i fålla ett och Jansberger, Sääv och Karl i fålla två. Efter startsignalen rullade vi iväg i ett makligt tempo. Kändes väldigt mycket som starten på ett linjelopp, fast med alldeles för breda styren. Några små attacker avlöste varandra och efter 5-6 kilometer fick jag en öppning där jag kunde fyra av en liten rökare. Tanken med var väl kanske inte så allvarlig utan mest för att få känna på att sitta längst fram i alla fall på ett långlopp den här säsongen. Med mig på hjul fick jag Mattias Nilsson. Som väntat blev vi ikappåkta efter någon kilometer och i samband med det lyckades jag även att pilla av kedjan från framdrevet. Ingen större fara utan jag kunde snart ansluta till spetsen av klungan igen. Efter 14 km kom första stigningen. Farten höjdes en smula och jag tror klungen sprack upp en aning. Dock kördes det lusigt nedför så jag tror att förstagruppen han bli rätt stor innan de starka gossarna bestämde sig för att börja köra på allvar. I samband med detta hoppade min ena flaska (den stora, odruckna givetvis) ur flaskstället och jag insåg till min förfäran att jag skulle få klara resten av loppet på en liten, halvdrucken flaska och gel. Några fartökningar senare vänder jag mig om och ser att jag är sist i förstagruppen. Framför mig har jag sju av de stora kanonerna och jag inser att det kommer bli en tuff åktur. Fram till halvvarvningen går allt ganska odramatiskt men lagom till spurtpriset sätter Johan Landström (Cykelcity) in en stöt och tätgruppen dras ut. När vi återigen kommer ut på en grusvägsraka har jag kanske 7-8 sekunder upp till sista hjul och jag ger allt för att komma ifatt. Tyvärr går jag lite hårt in i en kurva och jag tvingas syna gruset. När jag rest mig upp står både styre och bromshandtag på "trekvart" och när jag väl är upp i sdaeln igen så är täten borta. Jag fick således åka ensam en stund och vänta in bakomvarande grupp. Jag körde på så hårt jag kunde utan att dra syra och skjöt i mig en gel för att spara på vätskan som var kvar. Med ca 25 kilometer kvar närmar sig en större grupp bakifrån men precis innan de är ifatt kommer Österling och Byhlinder som skjutna ur varsin kanon. Bara för mig att nypa på hjul! Senare ansluter två åkstarka killar från CK Hymer och vi får upp ett riktigt bra samarbete och tempo. Med cirka milen kvar till mål går vi in i skogen, uppför en liten backe. Jag känner att det går för långsamt så jag går förbi och ger vad jag har. Resultatet blir att jag får med mig en Hymer-kille, resten släpper. Sista milen in mot mål har vi ett hyggligt samarbete. Jag känner att benen börjar krampa och jag lyckas inte skaka av min kombatant trots ett par försök. Med knappa kilometern kvar strular jag lite och han får en lucka som jag tyvärr inte hade ben till att jaga ifatt. Jag korsar mållinjen som nia vilket blir mitt bästa resultat så här långt under LL-säsongen. Jag känner mig mer än nöjd med den placeringen och jag är glad att jag lyckades hålla ihop det såpass bra trots vissa missöden.

Det blev en lång resumé för er som orkat läsa, men det var ett händelserikt lopp där jag kände att jag tog ett steg i rätt riktning. Nämnas bör också att Johan och Richard gjorde var sitt kanonlopp och lade rabarber på andra- repektive tredjeplatsen i H30. Grymt stabilt och grattis till er båda. Även Jansberger, Sääv och Karl gjorde mycket bra ifrån sig så det var ett tämligen nöjt 29er-team som lämnade Norberg.