Jag och Jansberger möttes upp vid startplatsen halvannan timme innan start, dels för att få lite träningsmil i benen innan det korta linjeloppet och dels för att det inte skadar att komma uppvärmd har det ju visat sig. Väl tillbaka till startplatsen så hade de flesta kombatanterna trillat in. Duktiga åkare både från Falköping och Mariestad samt merparten av 29er-teamet gjorde att det antagligen var den starkaste klungan någonsin som rullade ut på KM-banan. Jag och Jberg hade småpratat lite om att känna lite på våra motståndare ganska tidigt så när Västerplana passerats och sikten var fri så satte vi av i en långrökare från längst bak i klungan. Mätaren stod en stund på 65 km/h och mina ben stod rakt ut skulle man kunna säga. När dessutom resten av klungan satt bakom och visslade, totalt oansträngda, så var det bara att inse att man skulle få rätta sig in i ledet. Målbacken som brukar vara tämligen utslagsgivande hamnade i rak motvind vilket gjorde att det blev samma visa där: Jag satt i spets och tog i medan resten satt och mös. Efter första varvet insåg jag att mina ben inte skulle bjuda upp till någon dans så det var bara börja spara sig och se till att inga farliga kom iväg.
När vi närmade oss målbacken för sista gången, fortfarande med samlad klunga, så var förhoppningarna om att gå loss i backen helt utom räckhåll. Istället fick vi rikta in oss på att 29er-teamet skulle ta hem det. Jag och Jberg hade en outtalad överenskommelse att jag går i roten på backen med honom på hjul, sedan får han ta den sista biten då han var fräschast och dessutom har den bästa rökaren av oss. Sagt och gjort, med 500 m kvar till backen så attackerar Karl så Falköping får täta. Perfekt läge för mig att sätta in min attack om jag bara hade haft ben till det. Jag gjorde dock ett tappert försök, jag hör att det är någon bakom och väntar mig att ha hela klungan på hjul men när jag vänder mig om ser jag till min stora glädje att det bara är Jberg som gått med och att vi har en lite lucka ner till resten. Jberg ser att jag inte har något kvar att åka med och går förbi och släpper in mig på hjul. Sista biten in mot mål är Fredrik den starkare av oss och kan ganska lätt rulla först över mållinjen, till hemmapubliken stora jubel. Bra kört! Den var du verkligen förtjänt av! Bakom oss rullar Skara-Johan in som trea och faktum är att han antagligen hade kunnat förpassa mig till en plats lite längre ner i resultatlistan om han bara velat. Jag lovar bjuda igen vid tillfälle! Grymt kört av Karl dessutom som körde väldig osjälviskt och "tog en för laget". Det är sådant som gör linjelopp intressant.
Lite suddiga bilder från racet:
 |
| Sääv visade på god fysik! |
 |
| Karl jagas efter en av hans attacker |
 |
| Starkast för dagen mitt i bild |
På lördag väntar Finmarksturen tillika långlopps-SM. Ska bli spännade, hoppas bara benen är lite roligare att ha och göra med då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar