Igår var det dags för Finnmarksturen som sent om sidor även fått SM-status. Jag, Jansberger och Skara-Johan möttes upp i svinottan för att bege oss mot Ludvika. Med oss var också Jansbergers far som skulle serva oss med lite av varje under dagen. Vi anlände i god tid och kunde utan att stressa ta oss an de sedvanliga bestyren innan start. Prick klockan tio gick startskottet och det var bara att börja jobba sig uppåt mot täten för att ha en hyfsad placering när mastern släppte fältet. De första milen gick tämligen lugnt. Några fartökningar i ett par motlut och på någon singeltrack gjorde att fältet sträcktes ut en aning, men förstagruppen var fortfarande relativt stor, kanske 15 man, när vi åter rullade in i Ludvika för halv-varvning. Då skogsvägarna tog vid igen blev det dags för en farthöjning av det värre slaget. Jag gjorde mitt bästa för att åka med men tappade ett 20-tal meter till den första kvartetten när det bombades för fulla muggar uppför en rätt rejäl backe. På toppen blev jag varse varför det gått undan som det gjort: Bergspris! Detta hade jag inte haft en susning om och jag hade således eldat lite för kråkorna för det var inga större problem att ansluta till tätgruppen efter att de hade gjort upp om de 2500 riksdalerna som det gav att vara förste man över knölen. Dessvärre var det fortsatt stenhård körning i nästa långa motlut och jag gav verkligen allt för att gå med. Jag höll hjulet framför hela vägen upp men när vi sedan gick in på en singeltrack så orkade jag inte följa, inte på grund av bristande teknik utan för att jag var alldeles för trött helt enkelt. Efter detta fick jag en ordentlig schackning, jag tappade två placeringar och jag började bli orolig att det skulle komma fler bakifrån. Vid sista lagningen fick jag en flaska vatten och några ordentliga hejar-tillrop från Jansbergers pappa och detta var tydligen vad jag behövde för helt plötsligt började jag ta in på duon framför mig och med dryga milen kvar till mål var jag ikapp! Nu var det alltså kamp om 5-7 plats och jag kände mig helt plötsligt fräsch. Sista kilometrarna in mot mål var ganska odramatiska och med kilometern kvar började vi alla titta på varandra och bli lite passiva. Daniel Brengdahl från CK Hymer tog initiativet och gick först in på gräspartitet som ledde in mot mål. Jag hamnade bakom med Oskar Byhlinder på hjul. In på upploppet gjorde Brengdahl en liten miss och jag gav det jag hade. Tyvärr räckte det inte mot Byhlinder som flög om mig med en cykellängd men summasummarum så slutade jag ändå 6a vilket jag är otroligt nöjd med. Att det dessutom hade SM-status gjorde ju det hela ännu skönare! Som lök på laxen så hinner jag bara kliva av cykeln när Skara-Johan klyver mållinjen som svensk H30-mästare. Fantastiskt bra gjort! Supergrattis! Även Rickard och Jansberger stod för stabil insatser och slutade 6a respektive 13e.
Sammantaget kan man säga att vi hade en superdag med en riktigt bra bana, fint väder, skarpa ben och fantastisk service av Jansbergers far. Verkligen uppskattat!
Hoppas på att kunna komplettera med lite bilder senare, får se vad som dyker upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar