Första testet avklarat

Igår var det dags att klocka Epicen på mitt "standardvarv" uppe på Berget. Uppvärmning dit därefter följde två varv med fulla spjäll utan vila mellan varpå lugn nedvarvning väntade på hemvägen. Jag hade fått för mig att det var bruna spåret, dvs åttakilometaren jag brukade köra, men vid en närmare granskning så visade det sig att det är svarta spåret jag kör, fram till sista gången det delar sig, nästan framme vid TV-masten, där jag viker av på bruna spåret. Hursomhelst, det är en riktigt fin slinga som har det mesta.

Första varvet kändes som det gick fort. Benen svarade fint och hojen flög fram över de blöta och tekniska partierna. Superkul! Klockan visade 26 minuter och 11 sekunder när jag var tillbaka på stadion för att ge mig ut på sista varvet. Nu började den inspirerade körningen göra sig påmind och benen började sura en smula. Skogpartierna gick fortfarande bra men grusvägarna och framförallt uppförsbackarna gick extremt tungt. På min HT orkar jag stå upp och bryta uppför backarna trots att syran sprutar men här var det bara att sätta sig till rätta och pilla i en lagom växel som möjliggjorde sittåka uppför motluten. Koncentrationen visade lite brister på slutet också, blicken föll ner framför framhjulet och jag gjorde ett par misstag som ledde till att jag tvingades rycka ur foten ur pedalen någon gång i onödan. Döm av min förvåning när jag åter kommer in på stadion och klockan visar att jag kört fortare på varv nummer två: 25:55. Epicen är väldigt förlåtande och antagligen går den lika fort i skogen även fast man är trött. Nu ska det bli intressant att se om Stumpjumpern kan matcha tiderna. Spontant känns det som att jag kan åka fortare på Stumpjumpern men Epicen går ju uppenbarligen riktigt fort utan att det "märks" så jag är numera tveksam. Jag lär återkomma i frågan.