Miserabel uppladdning

Idag är det fredag. Idag är första dagen sedan duathlonet jag kan gå utan att det ser ut som att jag gjort på mig. Helt ofattbart att man kan få så ont i kroppen av att springa 7,5 km. Således har det inte blivit så mycket tränat heller. Idag var jag ute på 29ern och rullade några mil. Kändes ok, men absolut inte bra. Såhär i efterhand kan man ju fråga sig om det verkligen var värt det, särskilt med Mörksuggejakten i åtanke men det enda svar jag har är att det var det verkligen. Tisdagen var en särdeles lyckad dag som jag sent ska glömma så vad gör det att man haltar både bokstavligt och med träningen ett par dagar?

Bild från dagens pass:

Passar också på att presentera en träningskamrat som ska bo hos mig över sommaren:

En mycket stilig Eddy Merckx EMX-1. Utrustad med Campagnolo Chorus 11-speed, Rovalhjul och lite annat smått och gott. Den kommer både få vara med på distanspass, en hel del backintervaller och förhoppningsvis något race. Jag kommer rapportera löpande hur den fungerar. Premiärpasset räknar jag med att det blir på måndag.