Trötta ben och ännu tröttare bakhjul

Tyckte mig känna att cykeln började bli väl svajig i slutet av gårdagens pass. Vid en snabb översyn innan dagens runda konstaterades att fyra ekrar hade gjort sitt. -Nåväl, tänkte jag, går ju fortfarande runt utan att ta i ramen. -Får väl bryta lite försiktigare uppför backarna idag så håller det nog... Det gjorde det. Nästan. Med närmare 4 timmar körda så plongade det till i bakhjulet och en femte eker gav vika. Nu gick inte hjulet fritt längre. Detta till trots skarvade jag och Per på ytterligare en timme medan Karl valde att styra kosan hemåt. 23 av 28 ekrar borde väl ändå funka att åka på och lite extra träningsmotstånd i form av ett Nokian dubbdäck gnuggandes mot bakgaffel borde ju ge starka ben. Såhär med facit i hand kan man konstatera att det i varje fall gav trötta ben, ty det var en tämligen mjuk Johannes som svängde in på Lundenvägen efter lite drygt 5 timmar körda.

Bifogar en suddig bild på den gode Per i disigt landskap:

Imorgon blir det TC. Brukar göra ont.