Lida Loop

Helgen som passerat spenderades i Stockholm tillsammans med Evalds Team 29er. Redan i fredags styrde vi kosan mot huvudstaden med bussen fullpackad med grejer. Kvällen ägnades åt att resa tält på tävlingsområdet samt leta rätt på vårat hotell. Efter att ha inlett lördagen med en riktigt kladdig och energirik frukost väntade en dag med full rulle i Evalds-tältet. Framåt kvällen passade jag och Sääv på att känna på den sista av looparna. Benen kändes helt ok och 29an gick som en pråm på de bitvis ganska stökiga stigarna. Humöret var med andra ord i topp när vi lämnade tävlingsområdet för en kväll med grillning i trevligt sällskap.
Söndag var lika med tävlingsdag. Jag hade tydligen förtjänat en plats i första fållan vilket kändes bra. De flesta kanonerna var på plats vilket bidrog till att man vacklade lite med självförtroendet, men på det stora hela kände jag mig ganska lugn. Jag höll igen lite uppför startbacken och började jobba mig framåt mot en plats runt 10-15e först när vi kommit ut på löparspåren. Med första loopen avklarad hade jag dryga minuten fram till täten, ansträngningsnivån var hög men ändå kontrollerad. Någon gång i mitten av andra loopen fick jag en liten schackning på en av de längre singel-tracksen. Jag kände att jag inte fick till flytet och jag kunde inte använda "gasen" fullt ut utan att begå misstag. Detta måste dock bidragit till att jag fortfarande var fräsch när jag gav mig ut på sista rundan för här var det verkligen full gas som gällde och det gjorde ju inte saken sämre att man började ta tillbaka några av de placeringar man tappat under loop två. De tekniska partierna var såpass få och korta att jag kostade på mig att ta det lite extra lugnt för att inte riskera onödiga vurpor och punkor. Tyvärr verkar detta gett motsatt effekt då jag med dryga fem kilometer kvar kände att "aktern" började bete sig anmärkningsvärt sladdrigt. En ramsa fula ord for genom huvudet innan jag slet upp kolsyrepatronen i hopp om att det skulle rädda mig till målsnöret. Tyvärr räckte luften bara någon kilometer och när jag laddade patron nr 2 lyckades jag skjuta den rakt i handsken. Kallt! Patron och adapter kastades långt ut i skogen och iväg bar det på fälgen för att rädda det som räddas kunde. Tyvärr kom en grupp på ca 10 man ifatt mig med 500 meter kvar. Lyckligtvis var ungefär hälften veteraner och juniorer, vilket gjorde att jag ändå lyckades bärga en plats bland de 20 i elit-klassen. Väldigt besviken rullade jag in på en 18e plats men med lite distans till det hela så var jag ändå tämligen nöjd.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag har haft en riktig toppenhelg trots vissa missöden. Det är aldrig tråkigt tillsammans med grabbarna från Evalds och jag ser verkligen fram mot nästa långlopp. Då kommer jag åka slanglöst. Då jäklar....

Bilden länkad från alltomcykel.se