Sin beskärda del...

De flesta som utövat cykel som tävlingsidrott är varse om att det ofta krävs en gnutta flax för att nå ända fram. Dock är det ju så att minst lika ofta som man har tur, har man ju även oturen på besök. Jag har fått min beskärda del av otur idag...

Det var alltså Mumien GP som var på tapeten idag. Banan var förlagd på Chalmers-området med start och mål bredvid Gibraltargatan. Jag och Jansberger var de som för dagen var iklädda röd/vitt/blått och med oss hade vi en supporterduo i form av Therese och brorsan. Banan visade sig vara sjukt teknisk med både uppför och utför, smala passager, pavé, vägbyggen och allmänt dålig väg-beläggning. Lite lätt skrämmande men likväl inspirerande. Cirka femtiotalet gubbar till start och det var väl Mölndal med ett gäng elitgubbar som såg skarpast ut på pappret. Starten gick och jag kom iväg hyffsat trots pedalstrul från eget håll och lite allmänna nybörjar-trix från en och annan medtävlare i första och andra kurvan. Satt med runt femte plats de första varven, gjorde ett försök på spurtpriset på varv fyra och det kändes som man började få koll på loppet, men så, med ca 17 minuter på klockan kände jag att bakhjulet helt saknade grepp i kurvorna och tre sekunder senare åkte jag på fälgen. FAN! Alltid lika surt med punka men inget att deppa ihop för. Får se det som att man blir ännu mer sugen att prestera bra nästa gång det blir drabbning.

Som tur var skötte sig Jansberger bra och gick i mål med förstagruppen. Riktigt trött var han också så han hade sig nog ett bra race.

Ett par bilder från ett soligt Göteborg:

Svintaggad inför start. Längesedan jag kände mig så mentalt laddad!

Jansberger blev törstig i värmen.

Trots allt en tämligen nöjd duo. Nästa gång då j*vlar!


Imorgon blir det:

Anderstorp med Ducceklubben är det som vankas.