 |
| Jag hade inte valt cykelcross frivilligt till det här föret |
torsdag 11 augusti 2011
Liten update från Dalarna
Veckan rullar på i lugn och ro här i Lindvallen. Igår gjorde jag, bror och far ytterligare ett besök i Rörbäcksnäs. Det blev några rundor på de olika slingorna och vi var alla mycket imponerade av den fina terrängen. Några bilder därifrån:
Idag har jag kännt lite på första biten av Vasan. Den inleds med en backe på dryga 2 km så det lär bli tuff körning från start. Några bilder:
tisdag 9 augusti 2011
Lindvallen
Den här veckan har jag semester och jag har valt att spendera den i Lindvallen. Till sällskap har jag min far och bror. Imorgon kommer dessutom Therese och förgyller vår tillvaro.
Idag trampade jag iväg till Rörbäcksnäs och testade lite fantastisk skogsåka. Helt underbar miljö och fina stigar med skönt flow. Rejält böljande landskap på vägen dit och hem gjorde att det blev ett bra träningspass. Efter lunch kände vi på lite DH. Smidigt att åka lift upp och cykla ner. Riktigt kul var det också även om jag höll igen lite för att hålla mig hel till helgens prövning.
Idag trampade jag iväg till Rörbäcksnäs och testade lite fantastisk skogsåka. Helt underbar miljö och fina stigar med skönt flow. Rejält böljande landskap på vägen dit och hem gjorde att det blev ett bra träningspass. Efter lunch kände vi på lite DH. Smidigt att åka lift upp och cykla ner. Riktigt kul var det också även om jag höll igen lite för att hålla mig hel till helgens prövning.
måndag 8 augusti 2011
Kort utvärdering
Ett hundratal mil har snart passerat under hjulen på Eddy Merckx'en som jag lånade av Evalds för ett tag sedan så det börjar bli dags för en liten utvärdering:
Ramen:
Eddy Merckx EMX-1 heter den och är den billigaste i EMX-serien. Den har mycket gemensamt med sina dyrare syskon och den ser riktigt cool ut med sitt feta styrrör och i övrigt ganska slanka design. Åkegenskaperna då? Jo, den levererar. Som väntat är den riktigt styv över "framvagnen" och det är en fröjd att stå och bända i den, samtidigt som den går väldigt komfortabelt, vilket inte är till någon nackdel på våra skarabörjska landsvägar. Även runt vevpartiet svarar det bra och det känns att belgarna kan sin sak med att lägga kolfibern på rätt håll. Nackdelar då? Lite beroende på hur man vill att ens cykel ska uppträda och hur man vill sitta, så kan man som tävlingsåkare tycka att den är lite väl snäll i geometrin. Styrröret är i högsta laget och ramen upplevs i allmänhet som lite sävlig. Detta är synpunkter som är högst personliga och de egenskaper jag anmärkt på kanske är just de som tilltalar någon annan. Antagligen har Eddy Merckx inte riktat in sig på rena tävlingsåkare med sin instegsram utan riktar sig mer till dem som vill köra något enstaka race och några motionslopp om året.
Hjulen:
Hjulen kommer från Roval, är gjorda av aluminium samt avsedda för tubdäck. Dessa hjul bevisar att man faktiskt klara sig utan kolfiberhjul på landsvägen. De är styva, lätta, aerodynamiska och har otrolig komfort. Komforten beror troligtvis på att de är skodda med Specialized S-Works tubdäck. Helt fantastiska däck vad det gäller komfort, grepp och rull men lite väl lyxiga att träna på, egentligen. Detta är hjul jag verkligen skulle vilja ha i min egen garderob!
Växelgruppen:
Campagnolo Chorus 11-speed. Förståsigpåare får säga vad de vill men jag vill påstå att både jänkare och japanska fiskrulletillverkare står sig slätt mot detta italienska mästerverk. Gruppen är genomtänkt, ergonomisk, lätt och inte minst otroligt snygg. Det klart bästa jag kört på!
Styre:
Control Tech's ergonomiska variant. Tanken är god och passar antagligen bra för dem som gärna håller uppe på styret men övergången till bromshandtagen är inte optimal och det känns som att de hamnar lite "djupt". Bocken är dock perfekt och styret är mycket styvt. Tyvärr kvalar det också in i den tyngre ligan.
Sadel:
Fizik Arione. En numera klassisk sadel i racersammanhang och den bjuder inte på några överraskningar. Den passar min ända mycket bra och jag gillar den extra längden som möjliggör att kunna "åka" lite fram och tillbaka på den.
Summasummarum:
Eddyn har varit en mycket trevlig bekantskap på träningsrundorna. En mycket bra cykel som med några små ändringar skulle bli helt perfekt. Lite väl lugn i sitt uppförande kanske men samtidigt gör den långpassen så mycket bekvämare att det kanske ändå är en fördel? Jag kan verkligen rekommendera denna cykel för dig som vill ta din cykling en nivå till och kanske känna på lite tävlingar och riktigt ambitös träning. Ska du köra Sverige-cupen och SM så kanske man ska snegla på EMX-3'an men komponenterna duger mer än väl även till det ändamålet!
Tack Evalds för att jag fått chansen att pröva denna fina hoj och jag hoppas på att hinna med ytterligare något pass innan jag lämnar tillbaka den!
Ramen:
Eddy Merckx EMX-1 heter den och är den billigaste i EMX-serien. Den har mycket gemensamt med sina dyrare syskon och den ser riktigt cool ut med sitt feta styrrör och i övrigt ganska slanka design. Åkegenskaperna då? Jo, den levererar. Som väntat är den riktigt styv över "framvagnen" och det är en fröjd att stå och bända i den, samtidigt som den går väldigt komfortabelt, vilket inte är till någon nackdel på våra skarabörjska landsvägar. Även runt vevpartiet svarar det bra och det känns att belgarna kan sin sak med att lägga kolfibern på rätt håll. Nackdelar då? Lite beroende på hur man vill att ens cykel ska uppträda och hur man vill sitta, så kan man som tävlingsåkare tycka att den är lite väl snäll i geometrin. Styrröret är i högsta laget och ramen upplevs i allmänhet som lite sävlig. Detta är synpunkter som är högst personliga och de egenskaper jag anmärkt på kanske är just de som tilltalar någon annan. Antagligen har Eddy Merckx inte riktat in sig på rena tävlingsåkare med sin instegsram utan riktar sig mer till dem som vill köra något enstaka race och några motionslopp om året.
Hjulen:
Hjulen kommer från Roval, är gjorda av aluminium samt avsedda för tubdäck. Dessa hjul bevisar att man faktiskt klara sig utan kolfiberhjul på landsvägen. De är styva, lätta, aerodynamiska och har otrolig komfort. Komforten beror troligtvis på att de är skodda med Specialized S-Works tubdäck. Helt fantastiska däck vad det gäller komfort, grepp och rull men lite väl lyxiga att träna på, egentligen. Detta är hjul jag verkligen skulle vilja ha i min egen garderob!
Växelgruppen:
Campagnolo Chorus 11-speed. Förståsigpåare får säga vad de vill men jag vill påstå att både jänkare och japanska fiskrulletillverkare står sig slätt mot detta italienska mästerverk. Gruppen är genomtänkt, ergonomisk, lätt och inte minst otroligt snygg. Det klart bästa jag kört på!
Styre:
Control Tech's ergonomiska variant. Tanken är god och passar antagligen bra för dem som gärna håller uppe på styret men övergången till bromshandtagen är inte optimal och det känns som att de hamnar lite "djupt". Bocken är dock perfekt och styret är mycket styvt. Tyvärr kvalar det också in i den tyngre ligan.
Sadel:
Fizik Arione. En numera klassisk sadel i racersammanhang och den bjuder inte på några överraskningar. Den passar min ända mycket bra och jag gillar den extra längden som möjliggör att kunna "åka" lite fram och tillbaka på den.
Summasummarum:
Eddyn har varit en mycket trevlig bekantskap på träningsrundorna. En mycket bra cykel som med några små ändringar skulle bli helt perfekt. Lite väl lugn i sitt uppförande kanske men samtidigt gör den långpassen så mycket bekvämare att det kanske ändå är en fördel? Jag kan verkligen rekommendera denna cykel för dig som vill ta din cykling en nivå till och kanske känna på lite tävlingar och riktigt ambitös träning. Ska du köra Sverige-cupen och SM så kanske man ska snegla på EMX-3'an men komponenterna duger mer än väl även till det ändamålet!
Tack Evalds för att jag fått chansen att pröva denna fina hoj och jag hoppas på att hinna med ytterligare något pass innan jag lämnar tillbaka den!
fredag 5 augusti 2011
Ny bild
Hittade en bild från Engelbrekt som jag tyckte passade som "rubrikbild". Bilden är lånad från Erik Wickströms hemsida: erikwickstrom.se . Hoppas han låter mig veta om det inte är ok att jag använder den.
torsdag 4 augusti 2011
Lidköping-Skara-Lidköping
Igår kväll kördes Lidköping CK's långa tempo. 37,5 km skulle avverkas i fullt solsken och nästan helt utan vind. Tror vi blev sju man till start. Jansberger gick ut först och jag tvåa. Jberg hade bra ben och jag fick verkligen bita i på utvägen för att komma ikapp. Lagom till vändpunkt hade jag kört in minuten på honom men jag fick verkligen slita för att gå ifrån. På hemvägen började jag känna mig i riktigt bra slag och de sista fem gick det faktiskt undan. 51:12 blev min tid. En putsning med några sekunder av mitt personbästa på sträckan. Känns bra med tanke på att jag körde fullkittad tempohoj förra året och vanlig linjecykel utan pinnar i år. Även Jberg höll i fint på hemvägen och gjorde en riktigt bra tid. Tror han snyggade till sitt personbästa med ett par minuter! Måste tyda på att vi blivit en smula starkare till i år, vilket är glädjande!
Kolla in Sääv's blogg för ett par bilder från kvällen (jag skäms för att jag körde utan sockar, men ibland är inte huvudet med...). Resultat kommer dyka upp på Lidkoping CK's hemsida.
Kolla in Sääv's blogg för ett par bilder från kvällen (jag skäms för att jag körde utan sockar, men ibland är inte huvudet med...). Resultat kommer dyka upp på Lidkoping CK's hemsida.
onsdag 3 augusti 2011
Onsdagsserien
Ikväll är det onsdagsserien som arrangeras av Lidköping CK. Nästan 40 km tempo är det som väntar. Kom och kör oavsett om du har tempohoj eller ej! Jag kommer köra med linjecykel utan pinnar. PM finns här.
tisdag 2 augusti 2011
Engelbrektsturen
Den gångna helgen körde 29er-teamet Engelbrektsturen. I lördags, strax efter lunch samlades jag, Karl, Skara-Johan, Fredrik Svensson och Marcus Persson i Skara för att sitta upp i klubbussen som skulle ta oss till Norberg där helgens långlopp skulle gå av stapeln. Glada miner i kombination med att Svensson höll gaspedalen i nivå med golvet, gjorde att resan gick fort. Väl på plats följde de sedvanliga rutinerna: Hämta nummerlapp, leta upp boendet samt jaga tag i ett ställe där man kunde få något ätbart.
Söndag morgon var det tidig väckning då jag och Karl skulle sälja Enervit på torget innan start. Det var lite grus i ögonen till en början, men en korv risgrynsgröt senare så var man med i matchen! Det strålande vädret gjorde inte heller saken sämre.
När klockan närmad sig elva var det dags att att dra sig mot startfållorna. Jag, Johan och Richard i fålla ett och Jansberger, Sääv och Karl i fålla två. Efter startsignalen rullade vi iväg i ett makligt tempo. Kändes väldigt mycket som starten på ett linjelopp, fast med alldeles för breda styren. Några små attacker avlöste varandra och efter 5-6 kilometer fick jag en öppning där jag kunde fyra av en liten rökare. Tanken med var väl kanske inte så allvarlig utan mest för att få känna på att sitta längst fram i alla fall på ett långlopp den här säsongen. Med mig på hjul fick jag Mattias Nilsson. Som väntat blev vi ikappåkta efter någon kilometer och i samband med det lyckades jag även att pilla av kedjan från framdrevet. Ingen större fara utan jag kunde snart ansluta till spetsen av klungan igen. Efter 14 km kom första stigningen. Farten höjdes en smula och jag tror klungen sprack upp en aning. Dock kördes det lusigt nedför så jag tror att förstagruppen han bli rätt stor innan de starka gossarna bestämde sig för att börja köra på allvar. I samband med detta hoppade min ena flaska (den stora, odruckna givetvis) ur flaskstället och jag insåg till min förfäran att jag skulle få klara resten av loppet på en liten, halvdrucken flaska och gel. Några fartökningar senare vänder jag mig om och ser att jag är sist i förstagruppen. Framför mig har jag sju av de stora kanonerna och jag inser att det kommer bli en tuff åktur. Fram till halvvarvningen går allt ganska odramatiskt men lagom till spurtpriset sätter Johan Landström (Cykelcity) in en stöt och tätgruppen dras ut. När vi återigen kommer ut på en grusvägsraka har jag kanske 7-8 sekunder upp till sista hjul och jag ger allt för att komma ifatt. Tyvärr går jag lite hårt in i en kurva och jag tvingas syna gruset. När jag rest mig upp står både styre och bromshandtag på "trekvart" och när jag väl är upp i sdaeln igen så är täten borta. Jag fick således åka ensam en stund och vänta in bakomvarande grupp. Jag körde på så hårt jag kunde utan att dra syra och skjöt i mig en gel för att spara på vätskan som var kvar. Med ca 25 kilometer kvar närmar sig en större grupp bakifrån men precis innan de är ifatt kommer Österling och Byhlinder som skjutna ur varsin kanon. Bara för mig att nypa på hjul! Senare ansluter två åkstarka killar från CK Hymer och vi får upp ett riktigt bra samarbete och tempo. Med cirka milen kvar till mål går vi in i skogen, uppför en liten backe. Jag känner att det går för långsamt så jag går förbi och ger vad jag har. Resultatet blir att jag får med mig en Hymer-kille, resten släpper. Sista milen in mot mål har vi ett hyggligt samarbete. Jag känner att benen börjar krampa och jag lyckas inte skaka av min kombatant trots ett par försök. Med knappa kilometern kvar strular jag lite och han får en lucka som jag tyvärr inte hade ben till att jaga ifatt. Jag korsar mållinjen som nia vilket blir mitt bästa resultat så här långt under LL-säsongen. Jag känner mig mer än nöjd med den placeringen och jag är glad att jag lyckades hålla ihop det såpass bra trots vissa missöden.
Det blev en lång resumé för er som orkat läsa, men det var ett händelserikt lopp där jag kände att jag tog ett steg i rätt riktning. Nämnas bör också att Johan och Richard gjorde var sitt kanonlopp och lade rabarber på andra- repektive tredjeplatsen i H30. Grymt stabilt och grattis till er båda. Även Jansberger, Sääv och Karl gjorde mycket bra ifrån sig så det var ett tämligen nöjt 29er-team som lämnade Norberg.
Söndag morgon var det tidig väckning då jag och Karl skulle sälja Enervit på torget innan start. Det var lite grus i ögonen till en början, men en korv risgrynsgröt senare så var man med i matchen! Det strålande vädret gjorde inte heller saken sämre.
När klockan närmad sig elva var det dags att att dra sig mot startfållorna. Jag, Johan och Richard i fålla ett och Jansberger, Sääv och Karl i fålla två. Efter startsignalen rullade vi iväg i ett makligt tempo. Kändes väldigt mycket som starten på ett linjelopp, fast med alldeles för breda styren. Några små attacker avlöste varandra och efter 5-6 kilometer fick jag en öppning där jag kunde fyra av en liten rökare. Tanken med var väl kanske inte så allvarlig utan mest för att få känna på att sitta längst fram i alla fall på ett långlopp den här säsongen. Med mig på hjul fick jag Mattias Nilsson. Som väntat blev vi ikappåkta efter någon kilometer och i samband med det lyckades jag även att pilla av kedjan från framdrevet. Ingen större fara utan jag kunde snart ansluta till spetsen av klungan igen. Efter 14 km kom första stigningen. Farten höjdes en smula och jag tror klungen sprack upp en aning. Dock kördes det lusigt nedför så jag tror att förstagruppen han bli rätt stor innan de starka gossarna bestämde sig för att börja köra på allvar. I samband med detta hoppade min ena flaska (den stora, odruckna givetvis) ur flaskstället och jag insåg till min förfäran att jag skulle få klara resten av loppet på en liten, halvdrucken flaska och gel. Några fartökningar senare vänder jag mig om och ser att jag är sist i förstagruppen. Framför mig har jag sju av de stora kanonerna och jag inser att det kommer bli en tuff åktur. Fram till halvvarvningen går allt ganska odramatiskt men lagom till spurtpriset sätter Johan Landström (Cykelcity) in en stöt och tätgruppen dras ut. När vi återigen kommer ut på en grusvägsraka har jag kanske 7-8 sekunder upp till sista hjul och jag ger allt för att komma ifatt. Tyvärr går jag lite hårt in i en kurva och jag tvingas syna gruset. När jag rest mig upp står både styre och bromshandtag på "trekvart" och när jag väl är upp i sdaeln igen så är täten borta. Jag fick således åka ensam en stund och vänta in bakomvarande grupp. Jag körde på så hårt jag kunde utan att dra syra och skjöt i mig en gel för att spara på vätskan som var kvar. Med ca 25 kilometer kvar närmar sig en större grupp bakifrån men precis innan de är ifatt kommer Österling och Byhlinder som skjutna ur varsin kanon. Bara för mig att nypa på hjul! Senare ansluter två åkstarka killar från CK Hymer och vi får upp ett riktigt bra samarbete och tempo. Med cirka milen kvar till mål går vi in i skogen, uppför en liten backe. Jag känner att det går för långsamt så jag går förbi och ger vad jag har. Resultatet blir att jag får med mig en Hymer-kille, resten släpper. Sista milen in mot mål har vi ett hyggligt samarbete. Jag känner att benen börjar krampa och jag lyckas inte skaka av min kombatant trots ett par försök. Med knappa kilometern kvar strular jag lite och han får en lucka som jag tyvärr inte hade ben till att jaga ifatt. Jag korsar mållinjen som nia vilket blir mitt bästa resultat så här långt under LL-säsongen. Jag känner mig mer än nöjd med den placeringen och jag är glad att jag lyckades hålla ihop det såpass bra trots vissa missöden.
Det blev en lång resumé för er som orkat läsa, men det var ett händelserikt lopp där jag kände att jag tog ett steg i rätt riktning. Nämnas bör också att Johan och Richard gjorde var sitt kanonlopp och lade rabarber på andra- repektive tredjeplatsen i H30. Grymt stabilt och grattis till er båda. Även Jansberger, Sääv och Karl gjorde mycket bra ifrån sig så det var ett tämligen nöjt 29er-team som lämnade Norberg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)