Östgötaloppet

Så var än en gång dags för tävlingspremiär. Kosan styrdes, i tidig morgonstund, mot trakterna kring Linköping där 132 km väntade. Dessa skulle avverkas ihop med dryga hundratalet elit-gubbar. Ungefär lika inspirerande som skrämmande skulle man kunna sammanfatta min känsla strax innan start. Detta var min första elit-start sedan 2003 så det var lite ovisst hur man skulle komma att stå sig.

De första milen till Borensberg gick väldigt lugnt och försiktigt men väl där samlade de röda gubbarna (Team Cykel-city) ihop sig och satte upp med lite redig kantvindskörning. Vilt drägglande och med tungan hängandes utanför så lyckades jag bita mig med längst ute i grussträngen. Klungan slets i stycken men återsamlades så småningom när tempot lugnade sig. Väl tillbaka vid målområdet återstod tio varv á 6 km. Stundtals riktigt tuff åkning och det var bara att göra sitt bästa för få åka med till mål. Med resultatlistan i min hand kan jag konstatera att jag gick i mål ihop med någon sorts andraklunga. Jag slutade som 25:e man. 108 kom till start, 61 gick i mål. Jag kan också konstatera att de bästa är fruktansvärt bra, så vill jag bråka med dem så lär jag få peta i en växel till. Får se hur det blir med den saken...

Kort summerat är jag helt klart nöjd med dagen. Riktigt kul var det och cykeln fungerade fantastiskt. Avrundar med ett par (ego)bilder:

Kittad och klar

I väntan på start

Helt vanlig idolbild