En helg som motionär

I helgen har två motionslopp avverkats: I lördags var det Tranrikesrundan och idag gick Hökensås runt av stapeln.
Till Tranrikesrundan åkte jag och Per och det var ett kallt och blåsigt Falköping som välkomnade oss på lördagsmorgonen. Det var en tämligen diger klunga som rullade ut ur staden med riktning mot Skara. Med i klungan fanns merparten av Falköpings och Mölndals juniorlag samt ett par Motala-åkare vilket borgade för att det skulle bli åka av. Jag var åk-sugen och kastade därmed loss redan efter en mil. De gynnsamma vindarna gjorde att det var lätt att sätta farthållaren på +50 km/h och jag fick snabbt en ganska rejäl lucka till klungan. Så rejäl att jag fick åka ensam i sju mil innan jag fick sällskap igen. Då återstod bara två mil i motvind från Broddetorp, via Torbjörntorp till torget i Falköping där målsnöret var placerat. Det blev hårdkörning in mot mål där Falköping drog längsta strået och lade vantarna på de två första platserna, jag rullade in som trea. Kul körning och duktiga juniorer!

Till Hökensås var det tänkt att Kvänum skulle vara representerade av tre åkare genom mig själv, Karl och Jansberger. Därtill hade vi också förstärkning i form av Per. Tyvärr hade vi inte vår bästa dag då Karl upptäckte att han lämnat skorna hemma och Per fick framhjulspunktering redan efter två kilometer. Typiskt! Alltså bara jag och Fredrik kvar. Det var en orolig klunga som tog sikte på Habo där alla ville vara med "där framme" med ingen vill sitta i vinden. Motionslopp när det är som bäst med andra ord! Jag och Jansberger gjorde några försök att komma iväg och till slut var vi en kvartett bestående av oss två, Kenta från Hjo samt en gubbe från Jönköping. Vi hamrade på efter bästa förmåga och vi fick en lucka som sakta men säkert växte. Jag hade ben som var ungefär lika vitala som döda fiskar så jag fick ta korta förningar och försöka köra så ekonomiskt som möjligt. Riktigt tråkigt! I Tidaholm gick jag på Jansbergers hjul och hamnade sprattlandes i diket. Om moralen var låg innan så åkte den i bott i och med det. Som tur var mötte Karl upp i Tidaholm (med cykelskor) och han var stark som en oxe, vilket gjorde att han fick stå för stor del av dragjobbet tillbaka till Hjo. Riktigt bra kört Karl! Imponerande! När det började dra ihop sig till målgång tog Karl en riktigt hård långförning med ca 2 km kvar på vilken jag skarvade med ca 7-800 meter kvar. Kvar på mitt hjul hade jag Jansberger som var vårat sista kort att fyra av med 100-200 m kvar. Dock kändes det som loppet var avgjort när vi kom in på målrakan så jag och Jansberger förberedde oss på att rulla i mål sida vid sida. Dock noterade herren från Jönköping detta och såg sin chans att smita förbi med tiotalet meter kvar. Icke, tänkte vi och ställde oss upp i pedalerna. Tyvärr hade arrangören haft den goda smaken att ställa upp kravallstaket tio meter efter mållinjen vilket ledde till att vi brakade in i det med buller och bång. Först jag och sedan Jönköping ovanpå! Två vurpor på 13 mil är bannemig rekord! Gick bra med både oss och cyklarna som tur var. Summa summarum så var jag först över mållinjen men jag gjorde ett riktigt sunkigt lopp med makalöst dåliga ben. Absolut inte nöjd mao men man tillgodogjorde sig förhoppningsvis lite träning.