Taggtråd i halsen och ben av guld

Igår kväll, när sista golvlisten spikats fast i hallen, började en konstig känsla infinna sig i halsen. Det plus lite nästäppa signalerade att en förkylning var på ingång. Typiskt lagom till årets viktigaste senior-race på landsväg. Jag valde att ladda med rabarberpaj, chips och två glas rödtjut samt försökte tänka på annat i hopp om att det skulle kännas bättre till morgonen därpå.

Så, när klockan ringde kl 06:00 i morse valde jag att ta tempen och sätta mig ner vid frukostbordet och känna efter riktigt ordentligt. 36,5 grad som vanligt och halsen kändes ändå rätt ok vilket gjorde att jag satte mig i Fiaten och tog riktning på Hällekis med racern i bagaget för att möta upp Jansberger.

Så till själva loppet:
Starten gick och benen kändes som stockar första gången uppför backen. Nästan så illa att jag kände för att vända på toppen och åka ner till bilen igen. Bryta utan anledning är ju dock inte godkänt så det var bara att åka med i förhoppning om att det snart skulle kännas bättre. Andra gången uppför branten var inget kul heller men den tredje började det lossna och jag kunde spara mig på vägen upp till toppen. När vi gått ut på det fjärde varvet (eller var det tredje?) gick Jansberger fram och tog en lite hårdare förning vilket gjorde att vi tillsammans med fyra andra åkare gled ifrån klungan. När detta upptäcktes var det bara att börja dynga på för att skapa lucka. Det lyckades för snart hade vi över två minuter ner till klungan. Tyvärr tvingades Fredrik släppa i målbacken men det var kul att vi var dubbelt Kvänum i täten ett tag!
Näst sista gången vi skulle ta oss an Högkullen hade luckan ner till klungan krympt till mindre än 30 sekunder. Jag fyrade av en attack där jag fick med mig Magnus Anundsson från Mölndals CK och vi började samarbeta efter bästa förmåga. Vår enda chans att hålla undan var att gå för fullt på platten tillbaka till målbacken. Med facit i hand gick det bra. Till och med så bra att vår lucka drygats ut till 1,30 i roten på backen. Själva uppgörelsen om segern var tämligen odramatisk. Jag gick in som första man i sista branten och drog så hårt jag kunde utan att dra syra för att invänta en attack. Den kom med dryga hundratalet meter till snöret och den hämtade jag in relativt enkelt varpå jag kontrade direkt vilket satte punkt för racet.

Så sjukt skönt att få vinna! Dock har jag nog dragit på mig en rejäl förkylning så nästa vecka inleds med ett antal dagar vila tills jag känner mig bra igen.

Blomma från prisutdelningen

Prisutdelning